Blogg

Lauri puvussa
Att göra universitetet mer demokratiskt är ett viktigt mål för HUS. Vårt mål är en så autonom universitetsgemenskap som möjligt, som består av universitetets personal och studenter. Vi anser att ett universitet som förvaltas så demokratiskt som möjligt och där samhörigheten är stark har de bästa förutsättningarna att uppfylla kraven på akademisk frihet, högklassig forskning och bästa möjliga studie- och arbetsgemenskap.

Gemenskap är temat för vårt 150:e jubileumsår. Ett fokusområde i samband med jubileumsåret är den så kallade trippelparitetsprincipen i universitetets förvaltning. Sedan universitetslagen från 1991 har vi tillämpat trepartsprincipen som innebär att både professorer, övrig personal och studenter finns representerade i förvaltningen. I motsats till många andra universitet är platserna inom Helsingfors universitet inte jämt fördelade. Vi anser att det inte finns någon grundad anledning till att den övriga personalen och studenterna har färre representanter än professorerna i förvaltningsorganen. Vi är en lika viktig del av universitetsgemenskapen och till antalet en större grupp.

Lyckligtvis tog Helsingfors universitet den här våren ett steg i rätt riktning då en student valdes in i universitetskollegiets presidium. Nu är alla grupper i universitetsgemenskapen i enlighet med trippelparitetsprincipen representerade i ledningen för universitetets högsta beslutande organ. Trippelpariteten signalerar till organen och hela universitetsgemenskapens medlemmar att alla är lika värdefulla i beslutsfattandet.

I Finland förs just nu också en fundamental kamp om universitetsdemokratins framtid. Under vårens lopp har alarmerande nyheter nått oss från Tampere3-processen om hur det nya stiftelseuniversitetet medvetet vill minimera gemenskapens möjligheter att delta och försöker förstöra den demokratiska förvaltningskulturen vid Tammerfors universitet. Därför måste vi tillsammans arbeta för att inte nedmonteringen av universitetsdemokratin ska bli en oönskad nationell trend.

Jubileumsårets budskap om gemenskap måste gå hem på hela högskolefältet – genom att bygga upp en demokratisk vetenskapsgemenskap som uppskattar sina medlemmar skapar vi de bästa förutsättningarna för högklassig utbildning och spetsforskning. HUS och de andra studentkårerna deltar i arbetet för att skapa en fungerande och demokratisk gemenskap. Vi utbildar och stödjer studenterna i universitetets förvaltning så att de har minst lika goda förutsättningar som andra grupper att fatta välgrundade beslut.

Det bästa sättet att visa gemenskapen sin uppskattning är inte att nämna den i festtal, utan att ge den makt.

Lauri Linna, HUS styrelseordförande

 
Hurdan är studentens universitetsvardag på olika campus? Vilka svårigheter möter studenterna i sina studier, och vad är det bästa med den egna studiemiljön? Under våren har HUS utrett studenternas utmaningar och stödbehov och vidarebefordrat deras hälsningar till universitetsledningen.

Intressebevakning och godis

― Berätta vad du saknar i studierna – du får godis och vi för dina hälsningar till universitetsledningen!

HUS styrelsemedlemmar med ansvar för den utbildningspolitiska intressebevakningen Mathilda Timmer, Topias Tolonen och Sebastian Österman samt de sakkunniga Anne Soinsaari och Jenna Sorjonen har under våren samlat in studenternas erfarenheter av universitetsvardagen på Studiepopup-ställen på alla campus. Vi sammanställde studenternas hälsningar från Vik, Gumtäkt, Mejlans och centrum i det här inlägget.

Studenterna var särskilt nöjda med bibliotekstjänsterna på alla campus, även om de önskade sig fler studie- och grupparbetslokaler. Också universitetspersonalen som gör allt för att hjälpa studenterna fick beröm. Problem förekommer i planeringen av studierna, kurs- och tentamensarrangemangen och studievägledningen.
 
Föreläsningsinspelningar och tentamensproblem i Vik

Pop up intressebevakning i Vik

Studenterna rosar: Satsningarna på högklassiga föreläsningsinspelningar, kamratstödet i ISP-verkstäderna
Studenterna risar: Det ökande antalet föreläsningar med närvaroplikt, oklar tentamenspraxis, problem med kvaliteten på de svenskspråkiga tentamensfrågorna, fördröjda tentamensresultat
 
Flexibla möjligheter i Gumtäkt

Pop up intressebevakning i Gumtäkt

Studenterna rosar: Övergången till de nya utbildningsprogrammen har genomförts flexibelt, möjlighet att avlägga språkkurser som en del av en kurs inom det egna området, aktuellt innehåll i studierna, bra grupparbetsutrymmen i biblioteket
Studenterna risar: Försenade kurstidtabeller, överlappande kurser, schemaläggningsproblem och hög belastning i de pedagogiska studierna, brist på studielokaler kvällstid
 
Stora gruppstorlekar diskuteras i Mejlans

Pop up intressebevakning i Mejlans

Studenterna rosar: Terkkos studielokaler, Helsinki Think Companys evenemang, bra undervisning
Studenterna risar: För stora grupper särskilt i klinikundervisningen, oklara scheman, fördröjda tentamensresultat, försvunna studievägledare, buller i Terkko
 
Närvaroplikten har ökat i centrum

Pop up intressebevakning i centrum

Studenterna rosar: Tankehörnan, biblioteket Kajsa, studentservicen, tentamensakvariet, evenemang som stärker gemenskapen
Studenterna risar: Det ökande antalet föreläsningar med obligatorisk närvaro, minskningen av flexibla sätt att avlägga studier, överlappande kurser, ojämn studiebelastning under året, den stora mängden självständigt arbete, bristen på svenskspråkig studievägledning
 

Missförhållanden åtgärdas i samarbete med universitetet

―Utöver närvaron på alla campus har vi träffat alla fakultetsföreningar och vidarebefordrat studenternas hälsningar till fakulteternas dekaner, den undervisningsansvariga prorektorn Sari Lindblom och utvecklingsdirektör Susanna Niinistö-Sivuranta, som ansvarar för studentservicen, säger Topias från HUS styrelse.

Lindblom och Niinistö-Sivuranta träffade ämnesföreningarnas representanter i april och kommenterade de problem som studenterna upplever. De lovade att omedelbart ingripa i de fördröjda tentamensbedömningarna, som strider mot riktlinjerna för examina och studier. Ökningen i antalet föreläsningar med obligatorisk närvaro kom som en överraskning för prorektor Lindblom eftersom en sådan utveckling inte varit något mål och inget i universitetets riktlinjer förpliktar till att införa obligatorisk närvaro på föreläsningar. Lindblom har ändå förståelse för lärarnas strävan efter att garantera att studenterna lär sig stoffet genom att ålägga dem att delta i föreläsningarna.

― Problemet med den ökande obligatoriska närvaron är att studenternas studier onödigt fördröjs. Den obligatoriska närvaron på föreläsningar har också återspeglats i minskande alternativa möjligheter att avlägga kurserna, något som ytterligare försvårar studieplaneringen. Vi har fått kännedom om flera fall där det blivit obligatoriskt att delta i massföreläsningar, vilket gör det svårt att se de pedagogiska grunder för obligatorisk närvaro som förutsätts i rektorns beslut, kommenterar HUS styrelsemedlem Mathilda.



Problem som beror på resursbrist svårast att lösa

― Vi har fått mycket respons om de svenskspråkiga studenternas svårigheter med att få studierådgivning på sitt eget modersmål. Det positiva är att utvecklingsdirektör Niinistö-Sivuranta känner till problemet och att studierådgivare som talar svenska söks som bäst, kommenterar HUS styrelsemedlem Sebastian, som ansvarar för tvåspråkighetsfrågor.

Också de fördröjda prestationsbedömningarna och studenternas svårigheter med att få rådgivning är i hög grad en konsekvens av universitetets minskade administrativa resurser, det vill säga av att det finns betydligt mindre administrativ personal till stöd för lärare och studenter. I den nuvarande ekonomiska situationen är ingen omedelbar förbättring att vänta, utan man måste lösa problemen genom att omorganisera uppgifterna mellan aktörerna och rationalisera processerna. Det samma gäller behovet av studielokaler – universitetet kommer inte att få fler lokaler, utan snarare gäller det motsatta.

― Vi på HUS följer noggrant upp genomförandet av lokalminskningarna och försöker se till att mängden studielokaler bibehålls åtminstone på nuvarande nivå. Omorganiseringen av lokalerna gör det också möjligt att utnyttja dem på ett nytt sätt, och undervisningslokalerna bör utvecklas genom att göra dem mer anapassningsbara och anpassade till digitalt arbete. Också studenternas hälsa ska beaktas till exempel genom en god luftkvalitet och mindre sittande, säger Mathilda.



Under den senaste tiden har det förekommit bekymrade rapporter om att nativiteten i Finland sjunker för sjunde året i rad. De orsaker som nämnts är bl.a. osäker ekonomi, svårigheter att hitta rätt partner och marginalisering bland unga män. Enligt den Hälsoundersökning för högskolestuderande som Studenternas hälsovårdsstiftelse genomför vart fjärde år sjunker nativiteten också bland studenter. Fortsättningsvis har dock 7,6 procent av alla grundexamensstuderande under 35 år vid Finlands högskolor ett eller flera barn eller väntar barn. Bara i Helsingfors finns drygt 4 000 studenter med familj.  

Studielivet med familj är ingen dans på rosor åtminstone ekonomiskt eller med tanke på tidsanvändningen. Det har uppskattats att 60 %  av studentfamiljerna lever under fattigdomsgränsen. Studentfamiljernas ekonomiska bekymmer kan påverka föräldrarnas ork och psykiska hälsa men också barnens psykiska hälsa. Det finns starka inhemska forskningsrön som pekar på sambandet mellan försörjningsproblem i barndomsfamiljen och sannolikheten för psykiska problem hos unga vuxna. Det ligger i både studenternas, barnens och hela samhällets intresse att reagera på behoven bland studenter med familj.

I många studentfamiljer är hemvårdsstödet försörjningens hörnsten trots att förmånen med all orsak kritiserats ur jämställdhetssynvinkel. I Helsingfors kan en familj få hemvårdsstöd med tillägg till ett belopp på cirka 780 euro om det yngsta barnet är under 1,5 år och familjen har små inkomster. Det kan jämföras med beloppet på den skattepliktiga studiepenningen som är 325 euro inklusive försörjarhöjning. Ett barn i en familj med små inkomster har i praktiken rätt till avgiftsfri småbarnspedagogik, men då mister familjen sin rätt till hemvårdsstöd. Inget under att många studenter med familj försöker ta hand om sina barn själva så länge som möjligt. Men deras dygn har inte fler timmar än någon annans, vilket leder till ett ytterst besvärligt pusslande med vård av barn, studier och arbete.

Hösten 2017 genomförde HUS i samarbete med Finlands studentkårers förbund och Befolkningsförbundet en enkät för studenter med familj. En av de svarande beskrev sin situation så här: 

''Att kombinera studier och familj är som en kamp för att hålla sig över ytan. Man har inte tillräckligt med tid för någonting.''

I enkäten kartlade vi också vilken typ av stöd som skulle göra det lättare att kombinera familj och studier. Det som de svarande saknade överlägset mest var flexibel barnomsorg som kan anlitas varierande dagar och varierande tider. Det vill säga när föräldern måste delta i en föreläsning eller en tentamen eller studera självständigt. Också under kvällsföreläsningar efterlystes barnomsorg. En klar majoritet av de svarande vill hålla kostnaderna för barnomsorgen under 200 euro i månaden. Privat sköthjälp eller servicesedlar kan inte svara mot det här önskemålet. Enligt HUS skulle det bästa svaret på studentfamiljernas behov vara en barnomsorgsservice som produceras av staden i klubbform, men som är mer flexibel än den nuvarande klubbverksamheten. 

En sådan service skulle inte utgöra egentlig pedagogisk verksamhet, men skulle erbjuda trygg omsorg och vara en möjlighet för barnen att lära känna en daghemsliknande miljö. Servicen kunde ordnas i en egen grupp i anslutning till ett daghem eller i helt egna lokaler. Det idealiska läget för ett pilotförsök skulle vara en central plats i stadskärnan, i närheten av campus. Ett fungerande, elektroniskt bokningssystem för att boka reguljära tider i god tid och enskilda tider med kortare varsel skulle garantera en fungerande barnomsorg. 

HUS vill att alla studentkårens medlemmar ska må bra och kunna leva ett lyckligt liv. Vi hoppas att också Helsingfors stad stödjer och möjliggör många olika livssituationer bland unga vuxna. Helsingfors vill trots allt vara världens bäst fungerande stad. För närvarande faller barn under 2 år mellan stolarna när det gäller stadens barnomsorgstjänster om de inte deltar i den kommunala småbarnspedagogiken. Vi söker gärna lösningar tillsammans med staden för att bidra till en fungerande vardag för studenterna!

Sofia Lindqvist
Sakkunnig för stad, boende och hälsa, som själv bildade familj efter avlagd examen och är evigt tacksam för vårt fina dagvårdssystem


Jag kandiderar för uppdraget som ordförande för universitetskollegiet. Jag söker uppdraget för att jag vill förbättra kollegiets verksamhet och mer effektivt göra universitetsgemenskapens röst hörd hos universitetsledningen. Jag vill också föra universitetsledningen närmare gemenskapen. Jag är den första studenten i kollegiets historia som kandiderar för posten. Universitetskollegiet är det enda organet i universitetsförvaltningen där en student kan vara ordförande. Ordföranden väljs på det nya kollegiets konstituerande möte den 12 april.

Kollegiet är universitetets högsta beslutande organ, och har i uppgift att övervaka universitetsstyrelsens och universitetsledningens verksamhet. I kollegiet finns hela universitetsgemenskapen representerad: där sitter företrädare för professorerna, den övriga personalen och studenterna vid varje fakultet. Totalt har kollegiet vid Helsingfors universitet 50 medlemmar som alla också har personliga ersättare. Universitetskollegiets mandatperiod är fyra år, och en ny sammansättning för perioden 20182021 har nyss blivit vald. Studentmedlemmarnas mandatperiod i kollegiet är två år. Från och med denna mandatperiod är också studenterna vid Svenska social- och kommunalhögskolan representerade i kollegiet.

Universitetskollegiets uppgifter anges i universitetslagen. Kollegiet ska bland annat välja universitetets kansler och de externa medlemmarna i universitetets styrelse samt besluta om beviljandet av ansvarsfrihet för universitetets styrelse och rektor.

Förutom dessa ställs det regler för universitetskollegiets uppgifter i universitetets instruktion, enligt vilken kollegiet bör sammanträda minst två gånger om året för att diskutera betydande frågor som rör hela universitetet, till exempel effekterna av strukturreformen och studentantagningsreformen. Det är lätt att uppfatta kollegiets lagstadgade diskussionsuppgift som mindre betydelsefull än de övriga, eftersom den inte innehåller sådana maktord som välja, fastställa eller besluta. Men i motsats till dem utgör uttryckligen den här uppgiften den centrala ingrediens som i slutändan förändrar samhället och världen nämligen debatten. Universitetskollegiets verkliga styrka ligger enligt mig i just det faktum att det sammanför företrädare för olika delar av universitetsgemenskapen till ett gemensamt utbyte av tankar.

Kollegiets ordförande har en administrativ och byråkratisk roll, men har framför allt i uppgift att säkerställa att universitetsgemenskapen får sin röst hörd. Jag anser att kollegiet ska utnyttja sin röst på ett kritiskt sätt men också ge positiv respons beroende på situationen. Min dröm är ett starkt kollegium som utgör en förenande länk mellan hela universitetsgemenskapen och universitetets ledning.

Kollegiet bör utvecklas så att universitetsgemenskapens röst ännu starkare hörs och syns i sättet som vårt universitet leds. På grund av sin lagstadgade ställning har kollegiet som organ en legitimitet som ger dess budskap en större vikt för universitetets ledning. Det gäller att satsa på kollegiets verksamhet eftersom den genuint kan förbättra universitetsvardagen.

Sampsa Granström
Fjärde årets studerande i engelsk filologi
Kollegiemedlem 20162017 och 20182019


Helsingfors universitet har bara 18 studenter som betalar läsårsavgifter. Hur kan man förvänta sig att avgifterna ska öka den finländska utbildningens attraktionskraft om Helsingfors universitet som landets mest betydande mångvetenskapliga universitet inte lyckas locka betalande studenter?

År 2017 införde Finlands högskolor avgifter för studenter från länder utanför EU och EES. Lagen ålägger högskolorna att ta ut avgifter på minst 1 500 € för sina  utbildningsprogram på främmande språk, men studenten kan befrias från avgiften till exempel på basis av ett permanent eller förlängt uppehållstillstånd. Högskolan ska dessutom ha ett stipendiesystem för att stödja de avgiftsskyldiga studenterna.

Vid Helsingfors universitet varierar läsårsvgifterna i magisterprogrammen på främmande språk mellan 13 000 och 18 000 €. För samma pris får man en examen från Oxford. Inom ramen för stipendiesystemet erbjöd Helsingfors universitet i fjol totalt 26 olika typer av stipendier varav det bästa täcker både läsårsavgiften och levnadskostnaderna. Dessutom fanns stipendier som täcker läsårsavgifterna eller levnadskostnaderna, och ett stipendium som täcker halva läsårsavgiften. Av de 26 studenter som beviljades ett stipendium tog endast sex sökande emot en studieplats och inledde studierna. Siffran är slående. Inte ens stipendierna räckte för att locka studenterna.

Införandet av läsårsavgifterna ledde till en betydande minskning i antalet sökande till internationella magisterprogrammen vid Helsingfors universitet år 2017. Som väntat minskade antalet sökande från länder utanför EU och EES. Före avgifterna utgjorde de cirka tre fjärdedelar av de sökande, och i ansökningarna 2017–2018 bara drygt hälften.

Nedgången i antalet sökande var betydande. I år steg antalet, men det i sig är inte avgörande. Det väsentliga är hur många sökande som är behöriga, hur många godkända som tar emot en studieplats och hur många som till slut kommer till Helsingfors och inleder sina studier.

Som tabellen ovan visar tog många godkända inte emot någon studieplats i fjol, och sist och slutligen inledde inte ens alla som tagit emot en plats sina studier. Nedgången var särskilt stor vad gäller antalet studenter från länder utanför EU/EES-området: år 2016 började 132 studenter och i fjol bara 56. Det återstår att se hur siffrorna ser ut för det här året.

Antalet sökande under olika år är inte direkt jämförbart eftersom Helsingfors universitet förnyat alla magisterprogram som inleds hösten 2017. Dessutom togs en ansökningsavgift på 100 € år 2016 ut av sökande från länder utanför EU och EES, vilket ledde till en nedgång i antalet sökande. Åren 2017 och 2015 kunde en sökande alltså ansöka om flera studieplatser parallellt utan att nödvändigtvis förbinda sig till ansökan.

Läsårsavgifterna har inte varit någon betydande inkomstkälla för högskolorna, och är också förknippade med kostnader. Det krävs stora resurser för byråkratin och administrationen kring läsårsavgifterna och stipendiesystemet och marknadsföringen av utbildningsprogrammen.

Universitetssamfundets inställning till avgifterna har varit klar från första början. Utan avgifter skulle det vara möjligt att locka de bästa experterna till Finland oavsett inkomstnivån i avgångslandet. Många studenter som kommit till Finland från andra länder vill stanna här och hitta arbete efter examen. Utländska studenter medför värdefullt kunnande och internationella nätverk, och när de börjar arbeta bidrar de i egenskap av skattebetalare till finansieringen av högskolesystemet som helhet. Enligt en utredning gynnar unga, kunniga utländska studenter den finländska ekonomin när de börjar arbeta (ursprung: Otus utredning, enbart på finska).

Att locka utländska studenter till Finland är ytterst viktigt för landets försörjningskvot och konkurrenskraft. Men studieavgifterna är inte rätt väg. Högklassig, avgiftsfri utbildning skulle däremot vara det.

Hannele Kirveskoski
Sakkunnig, försörjning, internationella ärenden

Undervisnings- och kulturministeriet driver aktivt en reform av studentantagningen vid högskolorna (http://minedu.fi/sv/studerandeurval-och-samarbete). I och med reformen skulle över hälften av studieplatserna år 2020 fördelas på grundval av studentbetyget. Med reformen vill UVM åstadkomma en snabbare övergång från gymnasiet till högskolorna.

I den här texten lyfter jag upp tre viktiga poänger om genomförandet av studentantagningsreformen.

1) Tidtabellen är för stram

De gymnasieelever som berörs av reformen har redan inlett sina studier och gjort ämnesval som påverkar studentskrivningarna. En reform med så stram tidtabell är inte rättvis för gymnasieeleverna och ger inte gymnasierna tillräckligt med tid för att anpassa sig.

Också för universiteten blir det svårt att jämka ihop den betygsbaserade antagningen med antagningen baserad på inträdesprov, som består parallellt. Problemet har att göra med tidtabellen – personer som inte fått någon studieplats i den betygsbaserade antagningen måste ha möjlighet att anmäla sig till inträdesproven, och resultaten av dem måste offentliggöras i tid för att de antagna ska hinna skaffa bostad och delta i orienteringsveckorna. En i hög grad automatiserad urvalsprocess baserad på informationssystem kunde vara till hjälp, men det tar tid att utveckla systemen.

2) Gymnasiet förändras och måste förändras

Gymnasiets allmänbildande karaktär minskar eftersom de studerande upplever en press att bara välja ämnen som är till nytta i antagningen till högskolorna. Samtidigt kan prepkurserna flytta till gymnasierna och allt fler elever dra ut på gymnasiestudierna i fyra år. Målet om en snabb övergång från andra stadiet till högskolorna rinner i så fall ut i sanden.

Det är oskäligt att kräva att en 16-åring med säkerhet ska kunna förutse vilket vetenskapsområde hen kommer att studera i framtiden. Det är viktigt att också i fortsättningen kunna göra misstag på utbildningsvägen och att också de som mognar lite senare ska ha en väg öppen till högskolestudier.

Det finns många exempel på personer som klarat sig dåligt i gymnasiet men ändå haft framgång i livet: republikens president Sauli Niinistö, som nyss omvaldes för en andra period, hade ett medeltal på 6,5 i läseämnena i gymnasiet (https://yle.fi/uutiset/3-6140770).

Oavsett vad man tycker om reformen innebär den, om den genomförs, att gymnasieutbildningen måste omdisponeras och studentskrivningarnas innehåll anpassas till studentantagningens behov. Samtidigt ökar behovet av högklassig studiehandledning då gymnasieelevernas karriärplanering måste vara ännu tydligare senast under det andra året i gymnasiet.

3) Poängsättningsmodellen är det minsta bekymret

Som en del av den betygsbaserade antagningen införs ett poängsättningsverktyg som sätter studentbetygets vitsord i relation till varandra. Högskolorna skulle vara tvungna att välja en av tre poängtabeller: 1) grundtabellen, 2) språktabellen eller 3) den matematiska tabellen. Tabellerna innehåller olika kombinationer av ämnen från studentskrivningarna. Universitetet kan också välja att inte tillämpa tabellen, men trycket för att tillämpa en nationellt enhetlig modell skulle vara starkt. Utkastet till poängsättningstabell är en bra början men har fortfarande inbyggda fel.

Poängsättningsverktyget beaktar inte de två lägsta godkända betygen (B och A), vilket försvagar den allmänbildande karaktären och utgör ett incitament att ta det säkra före det osäkra i valet av ämnen i studentskrivningarna. Grupperingen av ämnesrealens ämnen i olika korgar bygger för starkt på medianstudentens perspektiv. Grupperingen erkänner inte en sådan mångfald av ämneskombinationer som kunde vara till fördel i universitetsstudierna.

Verktyget har inte utvecklats av UVM utan i det spetsprojekt som samordnas av Helsingfors universitet (http://oha-forum.fi/hankkeet/karkihanke/). Om vi verkligen övergår till ett riksomfattande antagningssamarbete och betygsbaserad antagning enligt UVM:s mål bör en meningsfull poängsättning vara så transparent och konsekvent som möjligt ur den sökandes synvinkel.

Studentkåren vid Helsingfors universitet kommenterade poängsättningsverktyget i januari i samband med universitetets interna kommentarförfarande. Också andra universitet har gett utlåtanden om detaljerna i modellen. För tillfället verkar de värsta problemen i poängsättningsverktyget kunna korrigeras så att verktyget ur den sökandes synvinkel gör hela reformen tydligare.

Problemen för gymnasierna består om inte UVM lättar på gasen.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, högskolepolitik

Regeringen föreslår ändringar i lagen om det allmänna bostadsbidraget. Regeringen föreslår i sin proposition att den så kallade normen för delad bostad ska återinföras, vilket skulle innebära att FPA för personer som hyrt en del av en bostad eller bor i ettor med mindre än 20 kvadratmeter skulle godkänna 20 procent mindre boendeutgifter än för andra som bor i samma område. Till exempel skulle det tillgängliga stödbeloppet för enpersonshushåll i Helsingfors som värst minska med 82 euro.

Redan i remissdebatten i riksdagen framfördes tydligt att nedskärningen riktar sig särskilt mot studenter: studenter bor ofta i delade bostäder och små bostäder och kan inte ansöka om utkomststöd för att ersätta förlusten. Nedskärningen är helt enkelt oskälig eftersom studenterna lidit mest av de senaste årens nedskärningspolitik och många redan nu uppger att de använder över hälften av sina inkomster för boendet.

I kombination med hushållstolkningarna i fråga om det allmäna bostadsbidraget gör normen det allt mindre populärt att dela bostad. Redan nu vill endast 10 procent av de studenter som söker bostad hos Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse (Hoas) ha ett studentrum, och i och med normen för delad bostad skulle andelen minska ytterligare. Regeringens proposition erkänner den här effekten. Om studentbostäder står tomma leder det till hyresförhöjningar för alla som bor i en studentbostad. När studenternas boende stöds med skattepengar är det ur en nationalekonomisk synvinkel förnuftigt med lösningar som gör det möjligt för studenter att bo förmånligt.

Med normen för delad bostad eftersträvas besparingar, men propositionen har beretts hastigt och konsekvenserna har inte bedömts ordentligt. På grund av allt det här hoppas vi att normen som gör det besvärligare att dela bostad och inte garanterar några besparingar ska strykas ur lagförslaget.

Ada Saarinen
Vice ordförande
ada.saarinen@hyy.fi

Joel Lindqvist
Styrelsemedlem
joel.lindqvist@hyy.fi

Hannele Kirveskoski
Sakkunnig, försörjning, internationella ärenden
hannele.kirveskoski@hyy.fi

Personer med examen från Helsingfors universitet har fortfarande lätt att hitta jobb, men individens ansvar för att hålla sina arbetslivsfärdigheter uppdaterade har vuxit. Det är tydligt att artificiell intelligens och telerobotik kommer att vinna terräng även inom expertyrken och att konkurrensen bland högutbildade kommer att hårdna. Också karriärvägarna är brokigare än tidigare. Enligt en utredning av Sitra har i nuläget var tredje arbetstagare bytt bransch två till fyra gånger. 

Kanske är det överhuvudtaget fel att tala om individens arbetsliv i singular när man i stället kunde tala om arbetsliv i plural.

På hösten ordnade studentkåren arbetslivsevenemanget Multikompetensmarknaden för generaliststuderande. Evenemanget fokuserade på hurdana färdigheter en universitetsexamen ger och hur de bäst kan utnyttjas i arbetslivet. Som ett sammandrag av paneldebatten fem allmängiltiga råd som nästan säkert garanterar att du klarar dig på arbetsmarknaden.

1) Sätt ord på din kompetens. Examensbeviset räcker inte för att visa vilka färdigheter du verkligen har. Vid sidan av studierna utvecklas ofrånkomligen också det analytiska tänkandet och informationssökningsfärdigheterna, men även många olika projekthanteringsfärdigheter, stresshanteringen och förmågan att arbeta i grupp. Också aktiviteter som inte hör till studierna har sin betydelse. Om du till exempel varit kassör i en vinsmakarförening har du samlat kunskaper i ekonomiförvaltning som är guld värda också i arbetslivet. Men om du inte själv identifierar dina färdigheter har du ingen nytta av dem. 

2) Träna dina sociala färdigheter. Att komma överens med andra människor är lika viktigt som att ha akademisk sakkunskap. För att agera i en arbetsgemenskap behövs förhandlingsfärdigheter, förmåga att övertyga andra och spelöga. Också empatiförmåga är en viktig färdighet i arbetslivet. Konfliktlösningsfärdigheter och förmåga att ta itu med mobbning är viktigt också på arbetsplatsen. Goda sociala färdigheter kräver inte att du är supersocial. 

3) Var aktiv. Arbetspraktik eller att skriva en avhandling som beställningsarbete kan vara idealiska sätt att få in foten hos en arbetsgivare. Få arbetsgivare förväntar sig att en ny arbetstagare börjar som perfekt expert i sin bransch. Det är viktigare att du har rätt inställning och kan förbinda dig till uppgifter du börjat arbeta med. 

4) Hitta överraskande karriärvägar. Det lönar sig att se öppet på den kompetens din examen ger dig. Spelföretag kanske inte bara behöver kodare, utan också folkloristiker som kan spinna fram en bra historia. Som journalist kan det vara bra att inte bara ha kommunikationsexpertis utan också djupgående kunskaper i evolutionsbiologi. När du identifierar din egen kompetens och de mångsidiga sätten att tillämpa den kan du bygga upp en individuell arbetskarriär.

5) Fortsätt lära dig. Du slutar inte lära dig bara för att du tagit din examen. Det viktigaste du lär dig vid universitetet är förmågan att lära dig nya saker. Också den som är i arbetslivet måste ständigt uppdatera sin kompetens och lära sig nya färdigheter. Det här kan betyda nya studiehelheter eller examina, men också självstudier vid sidan av arbetet.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, utbildningspolitik och arbetsliv

Sitras utredning: Työelämän tutkimus 2017 https://media.sitra.fi/2017/05/16144238/Sitra-Ty%C3%B6el%C3%A4m%C3%A4n-tutkimus-2017-FINAL_sitrafi_PDF.pdf
Huffington Post: Forget A.I. ‘Remote Intelligence’ Will Be Much More Disruptive https://www.huffingtonpost.com/entry/telerobotics_us_5873bb48e4b02b5f858a1579

”Till de mest ångestfyllda upplevelserna i min ämnesförening hör kanske att jag har blivit avfärdad då jag har berättat om osakligt beteende. Närmanden som uppfyller kriterierna för sexuella trakasserier har bemötts med en axelryckning och bortförklaringar, som att ’hen är alltid lite sån på fyllan’ eller ’hen är på riktigt en alldeles bra typ’.”

Av studenterna vid Helsingfors universitet har 7,5 procent upplevt mobbning. En tiondedel av studenterna har familj. Bland oss är alla sexuella inriktningar och kön representerade. I själva verket är det mycket få studenter som motsvarar bilden av ”genomsnittsstudenten”, som inte hör till någon minoritet och som inte skulle uppleva diskriminering.

Med likabehandling avses att alla är lika, oavsett sina personliga egenskaper och att man beaktar mångfalden av egenskaper.

Varför och hur borde man beakta likabehandling i föreningsverksamheten? Här kommer några tankar om det!

Varför är det viktigt med likabehandling?

Det är viktigt att tänka på likabehandling i föreningsverksamheten, eftersom alla medlemmar inte är likadana. Genom att beakta olikheterna kan vi försäkra oss om att alla kan vara med i föreningens verksamhet. Och för att medlemmarna ska vara beredda att utnyttja hela sin potential för föreningen måste den kännas som en plats där alla får vara sig själva.

Om det råder en intolerant och diskriminerande atmosfär i föreningen kan en del människor helt utestängas från föreningen. Mobbning och diskriminering kan i värsta fall leda till självdestruktivitet.

På senare tid har allt flera föreningar satsat på att alla ska kunna delta i verksamheten. Den utvecklingen är verkligen glädjande. Det gör det så mycket lättare för andra att också börja jobba för likabehandling: på föreningsfältet hittar man massor av motiveringar, knep och verksamhetsmodeller, det handlar bara om att välja dem som passar den egna föreningen bäst.

Här kommer några exempel på sådant som Dilemma ry och Biosfären rf har gjort på senare tid:

”I Biosfären har vi i år försökt smyga in likabehandling i all vår verksamhet; information och evenemang fungerar på tre språk, vi har gett funktionärerna icke-könsbundna titlar och antalet alkoholfria evenemang har ökat. I höst kommer vi att försöka få flera likabehandlingsansvariga i föreningarna. Bland de aktiva har vi också uppmärksammat seder och bruk som kan vara diskriminerande och till exempel försökt få slut på nedlåtande vitsar om gulnäbbar.”

– Heidi Annala, likabehandlingsansvarig, Biosfären rf.

 

”I år har vi i Dilemma sett till att principerna om säkra lokaler och tillgänglighetsinformation nämns i alla evenemangsbeskrivningar och att all information i princip ges på tre språk. Ett stort tema har varit att försöka öka antalet alkoholfria evenemang – till exempel har vi redan ordnat en galleriexkursion. Dessutom har vi försökt hitta sätt att förändra föreningskulturen så att alla verkligen ska ha det bra i föreningen. Den 18.4 höll vi en Trygga zoner-kväll, där medlemmarna fick dela med sig av sina erfarenheter och fundera på problem och lösningar. Nu utarbetar vi egna principer för trygga rum, nya föreskrifter för blivande tutorer och inför kommande evenemang ska vi utse en särskild ansvarsperson som känns igen på ett eget axelband.”

– Saila Pönkä, likabehandlingsansvarig Dilemma ry.

Var ska man börja?

Om er förening inte har någon likabehandlingsplan lönar det sig att sätta igång och göra en genast. Modeller finns till exempel i HUS föreningswiki (http://wiki.hyy.fi/index.php/Yhdenvertaisuus – än så länge bara på finska) eller hos andra föreningar. Det går också att göra en medlemsenkät för att ta reda på vilka saker man åtminstone borde ändra på i just er förening. 

För att likabehandlingen verkligen ska beaktas är det bra att utse någon styrelsemedlem eller funktionär till ansvarig för sådana frågor. I föreningswikin finns exempel på saker som en likabehandlingsansvarig kan ta itu med.

Vad ska man göra med diskriminerande traditioner?

Ibland måste man omvärdera gamla seder och traditioner i likabehandlingens namn. Förändringen börjar ofta med små saker. Exempelvis kan det ha en stor betydelse för deltagarna hur de placeras på årsfesten. Traditionell bordsplacering går ut på att man delar in deltagarna i män och kvinnor utifrån deras namn och sedan placerar dem turvis. Men namnet avslöjar inte alltid en persons kön och den traditionella bordsplaceringen diskriminerar par som inte består av en man och en kvinna och som därför inte får ha sin följeslagare i närheten. I många föreningar har man redan börjat beakta detta: vid bordsplaceringen utgår man inte från deltagarnas antagna kön.

Det är också bra att komma ihåg att föreningens minne bara sträcker sig några år bakåt. Det kan till exempel först väcka stort motstånd att slopa sexistiska traditioner, men efter bara ett par år är det inte längre någon som saknar dem. Tvärtom, både nya och gamla medlemmar förundrar sig över hur man har kunnat bete sig så diskriminerande så nyligen.

Behöver du hjälp? Funderar du på något kring detta?
Jag står gärna till tjänst i alla frågor som rör likabehandling i föreningarna. Så ta för all del kontakt!

Lauri Linna
Styrelsemedlem, HUS
lauri.linna@hyy.fi

Har du hört talas om dammdepåer och smarta, datainsamlande mattor? Eller om interaktiva hållplatser och Tinder-snabbspårvagnar? Nej, det hade inte jag heller gjort före 11.5.2017, då jag ordnade en workshop, där man diskuterade hur Vetenskapsspåran* skulle kunna leva upp till sitt namn också på andra sätt än det mest uppenbara, att förena 10 högskolecampus. 

Som sociolog utgick jag fördomsfullt nog från att idéerna skulle anknyta till människors sociala umgänge över vetenskapsgränserna och till växelverkan mellan det vetenskapliga samfundet och det övriga samhället. Men så gick det inte. Däremot blev jag igen en gång imponerad av den fantastiska nyskapande kraft som kan dölja sig i möten mellan människor med olika bakgrund. 

Teknologi och servicedesign förenar människor

Så vilka idéer kläcktes då på workshopen?

En dammdepå är en plats, där luftburna partiklar som samlas på spårvagnen under gång sköljs ned i dagvattnet. En snabbspårvagn som drivs med förnybar energi förhindrar uppkomsten av luftburna partiklar, i motsats till fordon som drivs med förbränningsmotor. Med hjälp av en dammdepå skulle spårvagnen aktivt kunna avlägsna luftburna partiklar som förorsakas av den övriga trafiken. Luften som vi andas skulle bli renare och hälsoskadorna minska.

En smart, datainsamlande matta i spårvagnen kan känna igen användaren och samla in information som kan användas för forskning och marknadsföring. Den kan också interagera med passagerarna och till exempel ge dem fotmassage. På en interaktiv hållplats får passagerarna trafikinfo och kan ge respons om trafiken.

Det osociala fönsterstirrandet skulle kunna få en ny image: spårvagnsresan som en njutningsfull paus eller meditationsstund.

Andra idéer är en klimatförändringsbiljett, vars pris varierar beroende på klimatläget, och en biblioteksspåra, där man kan fördriva tiden med att läsa och låna böcker. Spårvagnen kan bli grönare med gräsmatta mellan skenorna och grönväxter inne i vagnen. Vetenskapsspåran skulle kunna fungera som testlaboratorium och som plattform för tvärvetenskapliga experiment: i den kan man göra test eller skriva tenter. Då spårvagnen närmar sig campus berättar en infotavla eller mobilapp vad som händer på campus just i det ögonblicket.

Vetenskapsspåran förenar platser och människor

Alla de här idéerna uppstod på mindre än en halv timme med hjälp av metoden Slumpmässiga par. Som introduktion fick deltagarna först lite faktainformation av trafikingenjören Niko Setälä, som talade om Vetenskapsspåran som en del av snabbspårvagnsnätet i Helsingfors och designern Laura Euro, som talade om designaspekter på spårvagnarna.

Idéerna får gärna stjälas och vidareutvecklas, man behöver inte vänta till 2025! Enligt designern Laura Euro skulle man kunna testa Vetenskapsspåran här och nu – i en spårvagn eller, med hjälp av lite inlevelse, alldeles stillastående.

Om ett tiotal människor kan kläcka så här intressanta idéer på mindre än en halv timme, vad allt skulle man inte kunna komma på om tiotusentals människor möttes i en Vetenskapsspårvagn, som är designad för att göra det lättare att skapa kontakt? 

Sofia Lindqvist
Sakkunnig boende, hälsa, stadsfrågor
Studentkåren vid Helsingfors universitet
sofia.lindqvist@hyy.fi
För tillfället studerar Sofia för en specialyrkesexamen i produktutvecklingsarbete

*Vetenskapsspåran 2025 är en kampanj som student- och studerandekårerna i huvudstadsregionen och World Student Capital-nätverket tillsammans driver för att få en snabbspårväg som förbinder 10 högskolecampus i huvudstadsregionen. Vårt mål är att byggnadsarbetena ska kunna starta senast 2025. Vill du också det? Om du är helsingforsare kan du underteckna invånarinitiativet här, är du Esbobo undertecknar du här! Om du är skriven någon annanstans kan du inte underteckna initiativet, men du kan tipsa vänner och bekanta i Helsingfors och Esbo om det. Vetenskapsspåran finns också på Facebook

Idéverkstaden var en del av Stadsplaneringsmässan, som hölls i informations- och utställningslokalen Plattformen 8–13.5.2017. Vetenskapsspåran deltog med ett eget stånd under hela evenemanget.

Pages