Blogg

Regeringen föreslår ändringar i lagen om det allmänna bostadsbidraget. Regeringen föreslår i sin proposition att den så kallade normen för delad bostad ska återinföras, vilket skulle innebära att FPA för personer som hyrt en del av en bostad eller bor i ettor med mindre än 20 kvadratmeter skulle godkänna 20 procent mindre boendeutgifter än för andra som bor i samma område. Till exempel skulle det tillgängliga stödbeloppet för enpersonshushåll i Helsingfors som värst minska med 82 euro.

Redan i remissdebatten i riksdagen framfördes tydligt att nedskärningen riktar sig särskilt mot studenter: studenter bor ofta i delade bostäder och små bostäder och kan inte ansöka om utkomststöd för att ersätta förlusten. Nedskärningen är helt enkelt oskälig eftersom studenterna lidit mest av de senaste årens nedskärningspolitik och många redan nu uppger att de använder över hälften av sina inkomster för boendet.

I kombination med hushållstolkningarna i fråga om det allmäna bostadsbidraget gör normen det allt mindre populärt att dela bostad. Redan nu vill endast 10 procent av de studenter som söker bostad hos Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse (Hoas) ha ett studentrum, och i och med normen för delad bostad skulle andelen minska ytterligare. Regeringens proposition erkänner den här effekten. Om studentbostäder står tomma leder det till hyresförhöjningar för alla som bor i en studentbostad. När studenternas boende stöds med skattepengar är det ur en nationalekonomisk synvinkel förnuftigt med lösningar som gör det möjligt för studenter att bo förmånligt.

Med normen för delad bostad eftersträvas besparingar, men propositionen har beretts hastigt och konsekvenserna har inte bedömts ordentligt. På grund av allt det här hoppas vi att normen som gör det besvärligare att dela bostad och inte garanterar några besparingar ska strykas ur lagförslaget.

Ada Saarinen
Vice ordförande
ada.saarinen@hyy.fi

Joel Lindqvist
Styrelsemedlem
joel.lindqvist@hyy.fi

Hannele Kirveskoski
Sakkunnig, försörjning, internationella ärenden
hannele.kirveskoski@hyy.fi

Personer med examen från Helsingfors universitet har fortfarande lätt att hitta jobb, men individens ansvar för att hålla sina arbetslivsfärdigheter uppdaterade har vuxit. Det är tydligt att artificiell intelligens och telerobotik kommer att vinna terräng även inom expertyrken och att konkurrensen bland högutbildade kommer att hårdna. Också karriärvägarna är brokigare än tidigare. Enligt en utredning av Sitra har i nuläget var tredje arbetstagare bytt bransch två till fyra gånger. 

Kanske är det överhuvudtaget fel att tala om individens arbetsliv i singular när man i stället kunde tala om arbetsliv i plural.

På hösten ordnade studentkåren arbetslivsevenemanget Multikompetensmarknaden för generaliststuderande. Evenemanget fokuserade på hurdana färdigheter en universitetsexamen ger och hur de bäst kan utnyttjas i arbetslivet. Som ett sammandrag av paneldebatten fem allmängiltiga råd som nästan säkert garanterar att du klarar dig på arbetsmarknaden.

1) Sätt ord på din kompetens. Examensbeviset räcker inte för att visa vilka färdigheter du verkligen har. Vid sidan av studierna utvecklas ofrånkomligen också det analytiska tänkandet och informationssökningsfärdigheterna, men även många olika projekthanteringsfärdigheter, stresshanteringen och förmågan att arbeta i grupp. Också aktiviteter som inte hör till studierna har sin betydelse. Om du till exempel varit kassör i en vinsmakarförening har du samlat kunskaper i ekonomiförvaltning som är guld värda också i arbetslivet. Men om du inte själv identifierar dina färdigheter har du ingen nytta av dem. 

2) Träna dina sociala färdigheter. Att komma överens med andra människor är lika viktigt som att ha akademisk sakkunskap. För att agera i en arbetsgemenskap behövs förhandlingsfärdigheter, förmåga att övertyga andra och spelöga. Också empatiförmåga är en viktig färdighet i arbetslivet. Konfliktlösningsfärdigheter och förmåga att ta itu med mobbning är viktigt också på arbetsplatsen. Goda sociala färdigheter kräver inte att du är supersocial. 

3) Var aktiv. Arbetspraktik eller att skriva en avhandling som beställningsarbete kan vara idealiska sätt att få in foten hos en arbetsgivare. Få arbetsgivare förväntar sig att en ny arbetstagare börjar som perfekt expert i sin bransch. Det är viktigare att du har rätt inställning och kan förbinda dig till uppgifter du börjat arbeta med. 

4) Hitta överraskande karriärvägar. Det lönar sig att se öppet på den kompetens din examen ger dig. Spelföretag kanske inte bara behöver kodare, utan också folkloristiker som kan spinna fram en bra historia. Som journalist kan det vara bra att inte bara ha kommunikationsexpertis utan också djupgående kunskaper i evolutionsbiologi. När du identifierar din egen kompetens och de mångsidiga sätten att tillämpa den kan du bygga upp en individuell arbetskarriär.

5) Fortsätt lära dig. Du slutar inte lära dig bara för att du tagit din examen. Det viktigaste du lär dig vid universitetet är förmågan att lära dig nya saker. Också den som är i arbetslivet måste ständigt uppdatera sin kompetens och lära sig nya färdigheter. Det här kan betyda nya studiehelheter eller examina, men också självstudier vid sidan av arbetet.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, utbildningspolitik och arbetsliv

Sitras utredning: Työelämän tutkimus 2017 https://media.sitra.fi/2017/05/16144238/Sitra-Ty%C3%B6el%C3%A4m%C3%A4n-tutkimus-2017-FINAL_sitrafi_PDF.pdf
Huffington Post: Forget A.I. ‘Remote Intelligence’ Will Be Much More Disruptive https://www.huffingtonpost.com/entry/telerobotics_us_5873bb48e4b02b5f858a1579

”Till de mest ångestfyllda upplevelserna i min ämnesförening hör kanske att jag har blivit avfärdad då jag har berättat om osakligt beteende. Närmanden som uppfyller kriterierna för sexuella trakasserier har bemötts med en axelryckning och bortförklaringar, som att ’hen är alltid lite sån på fyllan’ eller ’hen är på riktigt en alldeles bra typ’.”

Av studenterna vid Helsingfors universitet har 7,5 procent upplevt mobbning. En tiondedel av studenterna har familj. Bland oss är alla sexuella inriktningar och kön representerade. I själva verket är det mycket få studenter som motsvarar bilden av ”genomsnittsstudenten”, som inte hör till någon minoritet och som inte skulle uppleva diskriminering.

Med likabehandling avses att alla är lika, oavsett sina personliga egenskaper och att man beaktar mångfalden av egenskaper.

Varför och hur borde man beakta likabehandling i föreningsverksamheten? Här kommer några tankar om det!

Varför är det viktigt med likabehandling?

Det är viktigt att tänka på likabehandling i föreningsverksamheten, eftersom alla medlemmar inte är likadana. Genom att beakta olikheterna kan vi försäkra oss om att alla kan vara med i föreningens verksamhet. Och för att medlemmarna ska vara beredda att utnyttja hela sin potential för föreningen måste den kännas som en plats där alla får vara sig själva.

Om det råder en intolerant och diskriminerande atmosfär i föreningen kan en del människor helt utestängas från föreningen. Mobbning och diskriminering kan i värsta fall leda till självdestruktivitet.

På senare tid har allt flera föreningar satsat på att alla ska kunna delta i verksamheten. Den utvecklingen är verkligen glädjande. Det gör det så mycket lättare för andra att också börja jobba för likabehandling: på föreningsfältet hittar man massor av motiveringar, knep och verksamhetsmodeller, det handlar bara om att välja dem som passar den egna föreningen bäst.

Här kommer några exempel på sådant som Dilemma ry och Biosfären rf har gjort på senare tid:

”I Biosfären har vi i år försökt smyga in likabehandling i all vår verksamhet; information och evenemang fungerar på tre språk, vi har gett funktionärerna icke-könsbundna titlar och antalet alkoholfria evenemang har ökat. I höst kommer vi att försöka få flera likabehandlingsansvariga i föreningarna. Bland de aktiva har vi också uppmärksammat seder och bruk som kan vara diskriminerande och till exempel försökt få slut på nedlåtande vitsar om gulnäbbar.”

– Heidi Annala, likabehandlingsansvarig, Biosfären rf.

 

”I år har vi i Dilemma sett till att principerna om säkra lokaler och tillgänglighetsinformation nämns i alla evenemangsbeskrivningar och att all information i princip ges på tre språk. Ett stort tema har varit att försöka öka antalet alkoholfria evenemang – till exempel har vi redan ordnat en galleriexkursion. Dessutom har vi försökt hitta sätt att förändra föreningskulturen så att alla verkligen ska ha det bra i föreningen. Den 18.4 höll vi en Trygga zoner-kväll, där medlemmarna fick dela med sig av sina erfarenheter och fundera på problem och lösningar. Nu utarbetar vi egna principer för trygga rum, nya föreskrifter för blivande tutorer och inför kommande evenemang ska vi utse en särskild ansvarsperson som känns igen på ett eget axelband.”

– Saila Pönkä, likabehandlingsansvarig Dilemma ry.

Var ska man börja?

Om er förening inte har någon likabehandlingsplan lönar det sig att sätta igång och göra en genast. Modeller finns till exempel i HUS föreningswiki (http://wiki.hyy.fi/index.php/Yhdenvertaisuus – än så länge bara på finska) eller hos andra föreningar. Det går också att göra en medlemsenkät för att ta reda på vilka saker man åtminstone borde ändra på i just er förening. 

För att likabehandlingen verkligen ska beaktas är det bra att utse någon styrelsemedlem eller funktionär till ansvarig för sådana frågor. I föreningswikin finns exempel på saker som en likabehandlingsansvarig kan ta itu med.

Vad ska man göra med diskriminerande traditioner?

Ibland måste man omvärdera gamla seder och traditioner i likabehandlingens namn. Förändringen börjar ofta med små saker. Exempelvis kan det ha en stor betydelse för deltagarna hur de placeras på årsfesten. Traditionell bordsplacering går ut på att man delar in deltagarna i män och kvinnor utifrån deras namn och sedan placerar dem turvis. Men namnet avslöjar inte alltid en persons kön och den traditionella bordsplaceringen diskriminerar par som inte består av en man och en kvinna och som därför inte får ha sin följeslagare i närheten. I många föreningar har man redan börjat beakta detta: vid bordsplaceringen utgår man inte från deltagarnas antagna kön.

Det är också bra att komma ihåg att föreningens minne bara sträcker sig några år bakåt. Det kan till exempel först väcka stort motstånd att slopa sexistiska traditioner, men efter bara ett par år är det inte längre någon som saknar dem. Tvärtom, både nya och gamla medlemmar förundrar sig över hur man har kunnat bete sig så diskriminerande så nyligen.

Behöver du hjälp? Funderar du på något kring detta?
Jag står gärna till tjänst i alla frågor som rör likabehandling i föreningarna. Så ta för all del kontakt!

Lauri Linna
Styrelsemedlem, HUS
lauri.linna@hyy.fi

Har du hört talas om dammdepåer och smarta, datainsamlande mattor? Eller om interaktiva hållplatser och Tinder-snabbspårvagnar? Nej, det hade inte jag heller gjort före 11.5.2017, då jag ordnade en workshop, där man diskuterade hur Vetenskapsspåran* skulle kunna leva upp till sitt namn också på andra sätt än det mest uppenbara, att förena 10 högskolecampus. 

Som sociolog utgick jag fördomsfullt nog från att idéerna skulle anknyta till människors sociala umgänge över vetenskapsgränserna och till växelverkan mellan det vetenskapliga samfundet och det övriga samhället. Men så gick det inte. Däremot blev jag igen en gång imponerad av den fantastiska nyskapande kraft som kan dölja sig i möten mellan människor med olika bakgrund. 

Teknologi och servicedesign förenar människor

Så vilka idéer kläcktes då på workshopen?

En dammdepå är en plats, där luftburna partiklar som samlas på spårvagnen under gång sköljs ned i dagvattnet. En snabbspårvagn som drivs med förnybar energi förhindrar uppkomsten av luftburna partiklar, i motsats till fordon som drivs med förbränningsmotor. Med hjälp av en dammdepå skulle spårvagnen aktivt kunna avlägsna luftburna partiklar som förorsakas av den övriga trafiken. Luften som vi andas skulle bli renare och hälsoskadorna minska.

En smart, datainsamlande matta i spårvagnen kan känna igen användaren och samla in information som kan användas för forskning och marknadsföring. Den kan också interagera med passagerarna och till exempel ge dem fotmassage. På en interaktiv hållplats får passagerarna trafikinfo och kan ge respons om trafiken.

Det osociala fönsterstirrandet skulle kunna få en ny image: spårvagnsresan som en njutningsfull paus eller meditationsstund.

Andra idéer är en klimatförändringsbiljett, vars pris varierar beroende på klimatläget, och en biblioteksspåra, där man kan fördriva tiden med att läsa och låna böcker. Spårvagnen kan bli grönare med gräsmatta mellan skenorna och grönväxter inne i vagnen. Vetenskapsspåran skulle kunna fungera som testlaboratorium och som plattform för tvärvetenskapliga experiment: i den kan man göra test eller skriva tenter. Då spårvagnen närmar sig campus berättar en infotavla eller mobilapp vad som händer på campus just i det ögonblicket.

Vetenskapsspåran förenar platser och människor

Alla de här idéerna uppstod på mindre än en halv timme med hjälp av metoden Slumpmässiga par. Som introduktion fick deltagarna först lite faktainformation av trafikingenjören Niko Setälä, som talade om Vetenskapsspåran som en del av snabbspårvagnsnätet i Helsingfors och designern Laura Euro, som talade om designaspekter på spårvagnarna.

Idéerna får gärna stjälas och vidareutvecklas, man behöver inte vänta till 2025! Enligt designern Laura Euro skulle man kunna testa Vetenskapsspåran här och nu – i en spårvagn eller, med hjälp av lite inlevelse, alldeles stillastående.

Om ett tiotal människor kan kläcka så här intressanta idéer på mindre än en halv timme, vad allt skulle man inte kunna komma på om tiotusentals människor möttes i en Vetenskapsspårvagn, som är designad för att göra det lättare att skapa kontakt? 

Sofia Lindqvist
Sakkunnig boende, hälsa, stadsfrågor
Studentkåren vid Helsingfors universitet
sofia.lindqvist@hyy.fi
För tillfället studerar Sofia för en specialyrkesexamen i produktutvecklingsarbete

*Vetenskapsspåran 2025 är en kampanj som student- och studerandekårerna i huvudstadsregionen och World Student Capital-nätverket tillsammans driver för att få en snabbspårväg som förbinder 10 högskolecampus i huvudstadsregionen. Vårt mål är att byggnadsarbetena ska kunna starta senast 2025. Vill du också det? Om du är helsingforsare kan du underteckna invånarinitiativet här, är du Esbobo undertecknar du här! Om du är skriven någon annanstans kan du inte underteckna initiativet, men du kan tipsa vänner och bekanta i Helsingfors och Esbo om det. Vetenskapsspåran finns också på Facebook

Idéverkstaden var en del av Stadsplaneringsmässan, som hölls i informations- och utställningslokalen Plattformen 8–13.5.2017. Vetenskapsspåran deltog med ett eget stånd under hela evenemanget.

På senvåren startade igen en gång debatt om den påstådda nyttan med terminsavgifter, i och med att Näringslivets forskningsinstitut Etla publicerade en pamflett om finansieringen av universiteten. I pamfletten föreslår man allmänna terminsavgifter som ett sätt att kompensera för de nedskurna anslagen till universiteten. Enligt Etla ska studielånssystemet se till att ”jämlikheten i möjligheter” inte hotas.

Efter det, på Nationalekonomiska föreningens seminarium om terminsavgifter, kritiserade professorn i offentlig ekonomi Markus Jäntti Etlas påståenden och kallade dem för dåligt underbyggd opportunism. Det finns nämligen inga bevis för att Etlas terminsavgifter skulle kunna garantera social mobilitet, och man har inte heller brytt sig om att göra någon vetenskaplig definition av vad ”jämlikheten i möjligheter” är. Seminariet slutade i ett gräl, som ledde till att Jäntti beslöt att packa resväskan och återvända till sin professur vid Stockholms universitet. Att Jäntti försvinner är en förlust för den offentliga debatten i Finland. Risken är att det uppstår en felaktig bild av att terminsavgifterna har ett odelat stöd bland ekonomiska experter. Den illusionen stärks av till exempel den nyliberala tankesmedjan Libera, i vars podcast tre redan från början eniga anhängare av terminsavgifter dunkar varandra i ryggen. Går man utanför den ekonomiska vetenskapen, till exempel till socialpolitiken, är stödet inte lika starkt.

Hittills har den avgiftsfria utbildningen säkrat att de mest villiga och begåvade har kunnat fortsätta till högre utbildning, oavsett familjebakgrund. Etlas förslag skulle skrota det. Vi vet från tidigare att de som har en lägre socioekonomisk bakgrund undviker att ta studielån och hellre finansierar studierna genom att arbeta. Också om återbetalningen av studielånet skulle vara knuten till de framtida inkomsterna, som Etla föreslår, har det ändå negativa följder för de studenter som vill undvika ekonomiska risker.

Vetskapen om att man automatiskt skaffar sig en stor skuldbörda om man vill ha en examen kommer att styra studenterna till de mest välbetalda branscherna. Men vid sidan av kompetenta företagsjurister behöver Finland också i framtiden lika kompententa bibliotekarier och barnträdgårdslärare. Det är bara ekonomer som kan tro att lönekvittot definierar en professions värde.

Man kan också förutspå att terminsavgifterna leder till hjärnflykt till länder som Sverige och Tyskland, som erbjuder högklassig, avgiftsfri utbildning.

Terminsavgifterna framställs som ett problemfritt sätt att skaffa extrafinansiering för högskolesektorn. Då utgår man från det naiva antagandet att statens budgetanslag för universiteten inte minskar i samma takt som terminsavgifterna flyter in i universitetens kassa. Så har det gått till exempel i Australien. Det finns ingen sådan politisk mekanism som skulle kunna säkra att det som har skett i Australien inte skulle kunna ske också i Finland. Alla studenter har i färskt minne hur mycket man kan lita på politikernas löften i utbildningsfrågor.

Minna Suorsa
HUS styrelsemedlem
minna.suorsa@hyy.fi

Det pågår en revolution inom högskoleutbildningen. Om kärnfrågan på universitetet förr var ”Vad vet du?” är den numera ”Vad kan du?”. I undervisningsplanerna för de nya utbildningsprogrammen som börjar på Helsingfors universitet hösten 2017 ska man ange kunskapsmålen, det vill säga det innehåll som studenterna ska kunna, antingen genom att gå på kurs eller genom att lära sig på något annat sätt. I idealläget vet studenterna hädanefter vilka kunskaper och färdigheter de har och vilken nytta de har av detta i sin forskning eller i arbetslivet utanför universitetet.

Kunnandet är förstås inbyggt i det vetenskapliga arbetet: parallellt med teorin löper hela tiden praxis, det vill säga hur teorier används och till vad. De kunskapsbaserade studierna ändrar inte på den principen, de bara framhäver vikten av att ha en uppfattning om sin egen kompetens i inlärningsprocessen. Studierna blir mera betydelsefulla, då man inte bara lär sig ämneshelheter för studieprestationernas skull, utan med tanke på den framtida användningen. Om man har en uppfattning om sin egen kompetens påverkas också tron på den egna förmågan positivt.

Vet vad du klarar av

Tron på den egna förmågan definierar vad studenterna tror sig kunna klara av. Hur många veckor måste man förbereda sig för en tent som ger tre studiepoäng? Hur lätt är det att få jobb efter utexamineringen? Ju mera realistisk bild studenterna har av sina egna färdigheter, desto bättre. Hittills har det funnits en risk att studenter som blir utexaminerade från universitetet tror att de knappt alls har lärt sig något av vikt. Men det stämmer inte, åtminstone inte enligt statistiken: de som utexamineras från Helsingfors universitet har fortfarande lätt att få arbete som motsvarar utbildningsnivån och nå toppen inom vetenskapen

Bildning ger ökat kunnande

För att man ska kunna uppnå kunskapsmålen krävs det förstås breda baskunskaper också i framtiden. En läkare kan vårda sina patienter bara om hen förstår sig på människokroppens anatomi, biokemi och fysiologi. En statsvetare måste känna till kulturen i det omgivande samhället, dess historia och maktstrukturer. I det humboldtska bildingsuniversitetet spelar förankringen i forskning och teori en grundläggande roll. Att man betonar kunnandet strider inte mot bildningsuniversitetets ideal. Ökad bildning är också en form av kunnande – förmåga att gestalta fenomen och agera i en komplicerad värld.

Kunskapsmålen får inte bli döda bokstäver i undervisningsplanerna, utan de måste synas på riktigt i studievardagen. Tack vare kunskapsmålen kan undervisningen utvecklas så att den motsvarar studenternas behov, eftersom samma mål kan uppnås med många olika undervisningsmetoder. Samtidigt minskar mängden onödigt arbete, då det blir lättare att identifiera kunskaper som man har fått utanför den formella utbildningen och inkludera dem i examen. Men för att allt det ska kunna bli verklighet krävs det att lärarna har pedagogisk kompetens.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, utbildningspolitik
Heikki kan sätta ihop en bloggtext på en eftermiddag

Helsingfors är en jättefin stad att bo och leva i – också för oss studerande. Men vår hemstad har ett problem, som gör att det ibland är mycket besvärligt att bo här. Och det har att göra med boendet i sig, som är förfärligt dyrt i den här staden.

Någon förbättring verkar inte ske: hyrorna bara fortsätter att öka, speciellt i huvudstadsregionen. I fråga om inkomstfördelningen mellan generationerna är det ungdomarna som har förlorat de senaste åren. Enligt undersökningen Studenternas stad slukar boendekostnaderna i värsta fall upp till 70 procent av studenternas disponibla inkomst.

Vad kan vi göra? Det råder allmän konsensus om att det enda sättet att sänka boendekostnaderna är genom att bygga ett stort antal nya bostäder. Det är exempelvis alla borgmästarkandidater i Helsingfors överens om. Men varför är det då så dyrt att bo i Helsingfors, om det en gång finns en klar lösning på problemet?

Man kan se många orsaker till detta. Förorterna i Helsingfors är i regel ganska glest bebyggda. Å andra sidan har det s.k. Nurmijärvi fenomenet vänts uppochned, så nu vill människor igen bo i innerstaden, men politikerna har inte hängt med i att det finns ett kraftigt ökat tryck på att planlägga för mera bostäder.

Högskolestudenterna i Helsingfors stöder helhjärtat en ökning av bostadsproduktionen. Bostadsproblemet kan lösas på två sätt. För det första måste bostadsproduktionen öka. För det andra måste boendet underlättas.

Målsättningen för hur många bostäder som ska byggas varje år måste höjas från nuvarande 6000 till 8000 och av dem bör de stödda ARA-hyresbostäderna vara minst 2000 – och de målen måste man hålla fast vid. Varje år måste det byggas minst 300 studentbostäder. Vi behöver fördomsfritt kompletteringsbyggande, täta kvarter och stadsbulevarder.

Det måste också bli lättare att bo och att bygga bostäder. År 2013 fanns det mer än en miljon kvadratmeter tomma kontorslokaler i huvudstadsregionen. De kunde rymma upp till 25000 personer. Nya familjebostäder måste planeras så, att de lätt kan omvandlas så att de lämpar sig för kollektivboende. Parkeringsplatsnormerna måste luckras upp: det är dyrt att bygga bilplatser och trafiken i Helsingfors borde utvecklas med tonvikt på kollektivtrafik, gång och cykling, inte privatbilism.

Tillbaka till frågan som ställdes i rubriken: hur ska vi få till stånd allt detta? Det sker inte nödvändigtvis i en handvändning, men just nu finns det något som vi alla kan göra: söndag 9.4 är det kommunalval.

Visst ger du ju din röst till en kandidat som vill att det ska byggas rejält med nya bostäder och att boendet ska underlättas?

Joel Lindqvist och HUS Stadsteam, en frivilliggrupp för stadspåverkan
Joel är styrelsemedlem i HUS och jobbar som bäst med kommunalvalsfrågor. Han bor i ett fempersonerskollektiv i ett trähus.

Du använder dussintals med appar i mobilen, men det verkar vara omöjligt att få till stånd ett fungerande Excel-kalkylprogram. Det är inga problem att hitta streamingtjänster för amerikanska teveserier, men vägen till vetenskapliga tidskrifter i elektronisk form känns oöverstigligt krånglig. I medierna gläds man över att spelbranschen upplever ett lyft, men i spelbutiken är din roll bara kundens. Låter det här bekant?

Lektorn i data- och informationsteknik Ari Myllyviita beklagar sig i senaste numret av tidningen Yliopisto (2/17) över att begreppet ”digitala infödingar” leder skolvärlden fel. De som har fötts och vuxit upp under interneteran är inte automatiskt begåvade i fråga om datateknik. I grundskolan och på andra stadiet måste man medvetet satsa på att ge undervisning i digital kompetens, om man vill att den ska utvecklas.

Så länge det inte görs fortsätter problemen också på universitetet. Till exempel kommer riktningar som använder sig av digital humanism och big data inte att kunna blomstra om studenterna inte har de kunskapsfärdigheter som krävs.

Som tur är har man nu vaknat upp på uni. I år körde Helsingfors universitet igång ett projekt för att ta ett digitalt språng, och utbildningsprogrammen som deltar i projektet har lovande planer på nya digitala verktyg för undervisningen, exempelvis att utnyttja teknologi för virtuell verklighet, praktikperioder inom produktionen av programvara för företag samt algoritmer som automatiskt granskar kursarbeten.



I fråga om digitala plattformar råder det paradoxalt nog både överutbud och brist samtidigt. Laura Luoto, ordförande för HUS styrelse, lyfte fram saken i ett avslutande inlägg på Läräventyret: Studenterna kan tvingas jaga fram kursinformation i Weboodi, Moodle, fakultetens och undervisningsprogrammets egna webbsidor, e-posten, separata kurssidor, universitetets wikiplattform, Opinder och Flamma. Dessutom använder studenterna sig av inofficiella plattformar, som exempelvis Facebook- och WhatsApp-grupper som de själva har grundat. I takt med att data som rör studenterna frigörs kommer det också in kommersiella aktörer på marknaden.

Jaakko Kurhila, direktör för Öppna universitetet, har kallat digitaliseringen för en rökridå, som kan utnyttjas för att utveckla undervisningen i helhet. De elektroniska plattformarna underlättar för problembaserad inlärning, peer learning (kollegialt lärande) och idén om det omvända klassrummet, som går ut på att studenterna har tillgång till relevanta uppgifter och material redan innan de får kontaktundervisning i föreläsningssalen. I idealläget skulle studenterna inte ha mobilen till att snapchatta med på föreläsningarna, utan istället använda en mobilapp som har med undervisningen att göra.

Samtidigt måste man utveckla de redan existerande grundläggande elektroniska tjänsterna och experimentera sig fram till nya innovationer och bättre elektronisk undervisningspraxis. Spjutspetsar kan utvecklas genom projekt och ekonomiska satsningar, men för att förändra kulturen i helhet krävs det arbete och engagemang på gräsrotsnivå.

Det är studenternas uppgift att övertyga undervisningspersonalen om att elektroniska plattformar minskar arbetsbördan och ger bättre inlärningsresultat, även om man tillfälligt måste lämna sin komfortzon då de ska tas i bruk. Exempelvis kan ett elektroniskt tentakvarium med flexibla tenttider göra det lättare för studerande med familj att klara av studierna, samtidigt som arbetsbördan inom enheten minskar i och med att behovet av traditionella tenter på papper minskar. Dessutom räcker kursböckerna till bättre, eftersom alla som ska slutföra en kurs inte behöver hamstra böcker på samma gång, just före en fakultetstent.

Helsingfors universitet har igen en gång placerat sig bland de hundra bästa universiteten i QS World University Rankings. Universitetet måste sträva efter att bli ett toppuniversitet också i fråga om undervisningen. Det kan bli verklighet med hjälp av ett lyckat digitalt språng.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, utbildningspolitiskt

Min kompis är kandidat i kommunalvalet. Nyligen diskuterade hen med någon som aldrig har röstat i ett kommunalval. Den här personen sade sig bara rösta i viktiga val, som presidentval.

Det kan generaliseras till en större grupp: i senaste kommunalval var röstningsaktiviteten i Helsingfors 57,4 %. I presidentvalet var andelen som röstade betydligt större, 72,8 %.

Ändå är det just de beslut som fattas nära oss som har betydelse för vardagslivet. Så länge min president inte är någon orangefärgad, dyngspridande dokusåpafigur spelar det i praktiken ingen roll vem som sitter på presidentposten. Däremot har beslut som fattas på kommunnivå en direkt inverkan på min vardag: hur mycket pengar jag har kvar när hyran är betald och hur många minuter av dygnet jag måste sätta på att ta mig från en plats till en annan.

Ungdomen är fördärvad

Vilka är det som valskolkar? Enligt Ungdomsforskningssällskapets undersökning (2011) är det uttryckligen bland de unga som röstningsivern har sjunkit. På 1980-talet röstade de unga årskullarna betydligt mera aktivt än idag. Och om man inte röstar som ung gör man det knappast heller som äldre.

I allmänhet vill människor rösta på kandidater som liknar dem själva. De som har familj eller jobbar i servicebranschen röstar på sina likar, precis som bilister och kulturivrare. Men detsamma gäller inte för unga väljare. Enligt undersökningen röstar ungdomar på kändisar och erfarna politiker. Så studenter röstar alltså inte nödvändigtvis på andra studenter. I tidigare kommunalval har jag själv röstat på en disputerad doktor som har suttit i riksdagen i flera perioder. Trots att hen är alldeles kompetent har hens motioner inte haft någon större betydelse för mitt liv.

Nu har jag vaknat upp: vem ska rösta på studenter, om inte studenterna själva?

Middle-aged politics

Nu menar jag inte att beslutsfattare som är av annan ålder eller i en annan livssituation inte skulle kunna tänka också på sådant som påverkar studenternas vardag. Men det kan hända att man inte prioriterar byggandet av studentbostäder väldigt högt om ens egna väljare främst finns bland medelålders människor med goda inkomster.

Som Varaque så sarkastiskt sjöng redan 2003: ”Kyllä sedät ja tädit sun asiat hoitaa / Kai ne nyt työnsä osaa / Katos kaikki nää kurjat jutut on reaalipolitiikkaa” (”Tanterna och farbröderna fixar nog allt / de kan ju sitt jobb / du förstår, allt det här eländet är realpolitik”). Så sitt inte och vänta att tanterna och farbröderna* ska fixa allt för dig. Rösta på en student, som tänker på ditt bästa. Rösta på en kompis, för det gör alla andra också!

Här kan du söka fram kompisar som är HUS-medlemmar och som ställer upp i kommunalvalet.

*Med tanter och farbröder avser jag vissa beslutsfattares andliga egenskaper, inte deras rent fysiska ålder.

Skribenten är styrelsemedlem, orubblig urbanist och lantbrukardotter.

Elli Saari

Elli Saari
Styrelsemedlem

Utbildningsrådet (ONE) är enligt universitetets instruktion det högsta sakkunnigorganet för studieärenden. Utbildningspolitiskt sakkunniga Aaro Häkkinen deltog i mötet, där man behandlade kandidatrespons, tidpunkten för pedagogiska studier, stipendiesystemet för terminsavgifterna, ett förenhetligande av praktikadministrationen och läget inom de mångspråkiga magisterprogrammen och magisterprogrammen på främmande språk. 

Kandidatrespons

Hädanefter kommer det bara att finnas en enkät, kandidatresponsen ska alltså slås ihop med HowULearn-enkäten och systemleverantören byts ut till CSC, som ägs av universiteten. Också i det nya systemet ska man kunna jämföra sina egna svar med svaren i andra studentgrupper. Anonymiteten slopas, så i fortsättningen kommer man i forskningssyfte att kunna kombinera svaren med studieframgång och andra relevanta data. Över lag håller universitetet på att skapa en Big Data-databank sam samlar data från all intern statistik vid uni, så i framtiden kommer man att kunna veta mera om det som pågår på universitetet. 

Praxis för praktikadministrationen på HU

På grund av centraliseringen av förvaltningen och personalminskningarna måste praktikadministrationen förenhetligas för att resurserna ska räcka till för praktikansökningarna. Hädanefter ska praktikadministrationen centraliseras till Karriärservicen, utom klinisk praktik och lärarauskulteringar som också i fortsättningen handhas av fakulteterna. Det nya systemet, som tas i bruk i och med nästa praktikansökan, följer i stort sett den modell som statsvetenskapliga fakulteten använt. Avsikten är att modellen ska reformeras och vidareutvecklas i vår.

Stipendiesystem för terminsavgifter

Universitetet ska ha enhetliga kriterier för beviljande av stipendier och man konstaterade att processen måste vara snabb och effektiv, eftersom det kan hända att folk inte tar emot sin studieplats om de inte får något stipendium. Stipendierna ska vara indelade i tre kategorier: 100 procent av terminsavgiften, 50 procent av terminsavgiften samt 100 procent av terminsavgiften plus stöd för levnadskostnader, 10 000 euro per år.

HUS undrade varför man inte planerar att bevilja stipendier på sociala grunder. I framtiden är det möjligt att man inför ett sådant system, när man vet mera om från vilka länder och sociala förhållanden de sökande kommer. Ett faktum är att utländska studerande har svårt att öppna bankkonton i Finland, vilket kan påverka stipendieplanerna.

Tidpunkten för pedagogiska studier 

Tidpunkten kommer att vara densamma som förr, så studierna börjar på hösten och slutar på våren, men det ska fortfarande gå att ta våren och hösten separat, så att man till exempel kan hålla ett års paus i de pedagogiska studierna. 

Läget för flerspråkiga magisterprogram och magisterprogrammen på främmande språk

Magisterprogrammet i filosofi börjar på de inhemska språken, eftersom uni inte kan ordna tillräckligt med undervisning på engelska. Stora hjulet-gruppen kommer att behandla ytterligare två problematiska magisterprogram. I övrigt kan en stor del av de planerade programmen inledas enligt tidtabellen 2017, en del dock först 2018. 

Antagning till doktorandutbildning

Doktorandutbildningarna får fyra gemensamma ansökningstider per år, datumen är ännu inte fastslagna. I fortsättningen ska det också för doktorandutbildningar bara vara möjligt att ta emot en plats. Därför måste studenterna också ha möjlighet att tacka nej till studieplatser. Rätten att bedriva forskarstudier och doktorandanställningar är skilda processer, så i framtiden ska man kunna anställa doktorander på prövotid innan de har fått rätt att bedriva forskarstudier.