Blogg

Kuvassa Noora Paakki nojaa kaiteeseen vanhan talon portaikossa

Du kan säkert erinra dig om hur du kände dig när du fick meddelandet: ”Gratulerar, du har antagits som studerande!”. Det kanske kändes oerhört spännande, och lite skrämmande samtidigt, men du var säkert i grund och botten ivrig, glad och nöjd. I början av studietiden blandades dessa känslor ändå med realiteterna om studietidens utmaningar och arbetsbördor. Det går inte att förneka den oerhörda stress som studierna orsakar för individen. Samtidigt växer betydelsen av de knep man kan klara av vardagen med.

Under studietiden blir förväntningarna, såväl de yttre som de inre, större. Din stresstolerans och metoderna för att tacklas med pressen sätts på prov. Hjärnan arbetar på nya nivåer och förmågan att ha kontroll över livet testas. För att inte tala om att arbeta vid sidan om studierna: mer än hälften av universitets- och högskolestudenterna jobbar samtidigt. Utöver dessa faktorer påverkar även individuella egenskaper och livssituationen överlag hur belastande studierna upplevs. Allt detta är en sann utmaning för välbefinnandet.

När vi tänker på alla dessa utmaningar som hänger ihop med studietiden bör vi fundera på hur vi kunde minska på belastningen och göra det utmanande livsskedet en gnutta lättare. Gäller fortfarande talesättet ”ett hårt arbete kräver hårda nöjen”? Jag anser att det egentligen borde heta ”ett hårt arbete kräver ett ännu hårdare fokus på välmåendet”.

Det finns flera sätt att ta hand om sitt välbefinnande och sina krafter. Det gamla talesättet jag nämnde förknippas ofta med att rusmedel är ett sätt att koppla av. Ett obestridligt faktum är att fester och rusmedel hänger ihop med studentkulturen. Men nuförtiden använder studerande rusmedel i allt mindre grad. Andelen nyktra universitetsstudenter har till och med fördubblats sedan år 2000. Det finns inga belägg för att rusmedel skulle lätta på belastningen över en lång tid, utan snarare endast slumpmässigt och kortvarigt. Därför ska fokus ligga på andra metoder för att tackla stress.

I stället för snabba vinster med stresshantering har det visat sig vara bäst att satsa på metoder i vardagen som kan göras under dagen, om kvällarna och på helgerna. Det finns även bevis på att fritidssysselsättningar i sig inte främjar återhämtningen. Det är de mentala kopplingarna till dem som har betydelse: att ta bort tankarna från vardag och jobb, att slappna av, att utveckla sig själv och att känna att man har kontroll. Allt detta främjar uthålligheten.

Var och en borde fundera på och känna igen de stresshanteringsknep som passar för en själv. Hur kan du återställa dina krafter som du förbrukat på studierna? Kunde något av de här exemplen för att fly vardagen passa dig:

  • Motion eller gruppidrott
  • Njuta av naturen
  • Handarbete eller pyssel
  • Kultur- eller konst, kanske film
  • Tid tillsammans med vänner, familj eller husdjur
  • Skriva eller fotografera
  • Lösa sudoku eller korsord
  • Den nödvändiga lättjan och den fria tillvaron utan mål och mening?

Glöm alltså inte, att ett hårt arbete kräver ännu mer målmedvetna handlingar för att ta hand om sin hälsa. Satsa på de sätt, som hjälper dig att återhämta dig. Då kan du känna dig avslappnad på riktigt mitt i den hektiska vardagen.

Skribent:
Noora Paakki
Projektplanerare Nyyti ry
Projektet KUPLA – studerande som förnyare av rusmedelskultur

Källor:
Hälsoundersökningen för högskolestudenter 2016, http://www.yths.fi/filebank/4300-KOTT_uusin_2016.pdf

Sonnentag & Fritz 2007. The Recovery Experience Questionnaire: Development and validation of a measure for assessing recuperation and unwinding from work. Journal of Occupational Health Psychology, 12, 204– 221.

Statistikcentralen: Utbildningsstatistik – Sysselsättning bland studerande
Resumé på svenska: https://www.stat.fi/til/opty/2015/opty_2015_2017-03-17_sv.pdf
Längre version på finska: https://www.stat.fi/til/opty/2015/opty_2015_2017-03-17_fi.pdf  

Saftglaset som välte omkull var den berömda sista droppen för mig. Jag tog för mig av lunchen som vanligt vid Porthanias Unicafe och samtidigt stötte jag till dricksglaset. Jag började stortjuta hysteriskt när jag genom tårarna såg min våta lunch i saftsörjan.

En plötslig kris hade skakat om min förening, vars ordförande jag var då detta skedde. Även medierna intresserade sig för det som hänt och att svara på reportrarnas svåra frågor var överraskande tungt. Samtidigt var jag orolig för om någon alls skulle våga komma på våra evenemang och för hur hela situationen skulle påverka intresset att bli aktiv inom föreningen.

Min vän som gjort mig sällskap på lunchen bad mig sätta ner mig vid närmaste bord. Kassapersonalen ersatte min förstörda måltid med en ny – och gav mig en stor bunt näsdukar. Både min vän och den för mig helt främmande Unicafeanställda frågade mig uppriktigt: Är allt väl och kan jag hjälpa dig på något vis?

HUS-kampanjen #alltväl? har som mål att krossa stigmat som förknippas med psykisk ohälsa och den rädsla som hänger ihop med att söka hjälp. Till och med 30 procent av högskolestudenterna lider av problem med den psykiska hälsan. Jag vill ändå poängtera att var och en av oss har en psykisk hälsa. Det betyder att det är vanligt att ibland må bättre och ibland sämre. Depression är den mest förekommande diagnosen bland studerande som lider av psykisk ohälsa. Förutom depression kan vi alla under våra liv känna av en del andra symtom: sömnlöshet, ångest, isolation, stress och svårigheter med självkänslan. Även om vi talar om lindrigare symtom är dessa på samma sätt faktorer som inverkar på välmåendet. Alla är orsaker att söka hjälp.

Föreningen för mental hälsa i Finland erbjuder utbildning, som fokuserar på de första stegen i att vårda psykisk ohälsa. I våras arrangerade HUS kursen Första hjälpen för mental hälsa 2, som gav deltagarna medel att erbjuda hjälp samt ge råd om att söka sig till vård. Helgutbildningen hölls av Päivi Kohta, som är sakkunnig på Nyyti. Vi som deltog fick veta massor om de mest förekommande psykiska problemen. Jag minns bäst hur viktigt det är att tala om saker, både som metod att hjälpa den behövande och för att avdramatisera det obefogade stigmat.

Det är vanligt att förringa de första symtomen eller att inte känna igen dem. Att göra något i ett tidigt skede är en signal från medmänniskorna om att det inte är meningen att man är ensam med sina problem och att det inte är något att skämmas för. Att ingripa i ett tidigt skede kan även försnabba processen att få hjälp och att således må bättre.

I handboken Haavoittuva mieli – tunnista ja tue listas de första stegen för att behandla psykisk ohälsa. Dessa medel kan vägleda den som hjälper den behövande:

  1. Närma dig situationen, analysera den och erbjud hjälp i krisen. Det vill säga: fråga om allt är väl
  2. Lyssna öppet, fördöm inte
  3. Ge stöd och erbjud information
  4. Sporra den andra till att ta hand om sig själv
  5. Uppmuntra vid behov att söka professionell hjälp

När du hjälper andra får du inte glömma att ta hand om dig själv också. Att hjälpa andra ska inte heller bli en belastning för den som hjälper. Kom ihåg att det inte heller finns en tydlig vägkarta för hur man ska göra eller hur man ska hitta ”de rätta” orden. En viktig poäng att minnas är att frågor inte gör situationen värre. Att tala öppet om självmord uppmuntrar inte heller till aktiva gärningar – tvärtom. Dina frågor visar din oro och omtanke för den andra människan.

Jag minns fortfarande inte om jag någonsin betalade för lunchen. Men det jag minns är omsorgen om mig. Samma dag tog jag modet till mig och sökte diskussionsstöd. Jag fick samtalstid till Studenthälsans psykolog inom en nära framtid samt akuttid till psykologen. Diskussionsstödet hjälpte mig att bearbeta händelserna.

Föreningsverksamhet främjar i bästa fall det psykiska välmåendet. I föreningar och nationer får man arbeta för det gemensamma goda, utveckla sitt kunnande och skapa nära relationer. I värsta fall kan även föreningsverksamheten ta kål på den aktiva medlemmen. Du, jag, vem som helst av oss kan fråga studiekompisen ”om allt är väl?” eller att ”jag har lagt märke till att allt inte är okej, kan jag hjälpa dig på något sätt?”.

Laura Wathén
Styrelsemedlem i HUS 2018, styrelseordförande 2019

Laura Wathén

Källor: Kitchener, B., Jorm, A., Kelly, C., Lassander, M., & Karila-Hietala, R. (2015) Haavoittuva mieli – tunnista ja tue. Första hjälpen för mental hälsa 2. Föreningen för mental hälsa i Finland.

HYYn viestintäharjoittelija Saana Lehtinen ison alppiruusupensaan edessä

Endast 66 % av högskolestuderandena upplever att de mår psykiskt bra, visar en undersökning som Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) genomförde 2016. Enligt samma hälsoundersökning har cirka en tredjedel av de studerande psykiska problem.

Ökningen av de psykiska problemen bland studerande är oroande. Med tanke på alla belastande faktorer i den studerandes livssituation är utvecklingen inte överraskande. Det är utmattande att ständigt bekymra sig över studieframstegen och t.ex. hur pengarna ska räcka till. Många studerande arbetar på deltid vid sidan av sina studier, vilket ökar stressen i vardagen. Vardagarna tillbringas i föreläsningssalar och tentamensrum, veckosluten på arbetet. När många fast anställda har jullov arbetar studenterna och skickar sommarjobbsansökningar i ansökningsprocesser som inleds tidigare för varje år. Gränsen mellan fritid, arbete och studier är otydlig. Ibland blir studentens vardag så utmattande att det behövs en paus från den.

Jag blev utmattad efter att ha studerat några år i mina drömmars bransch. Innan dess hade jag flyttat till min föregående studieplats hundratals kilometer från min hemstad Helsingfors, blivit besviken på studierna, pluggat för nya inträdesförhör, fått en ny studieplats och flyttat tillbaka till Helsingfors. Jag var lycklig och tacksam över min nya studieplats. Jag ville få ut allt av studielivet och blev föreningsaktiv samtidigt som jag höll en hård studietakt. Vid sidan av studierna och föreningsaktiviteten fylldes min kalender av ett fysiskt tungt deltidsarbete där arbetsdagarna ibland var tio timmar långa. Det fanns också andra saker som stressade mig i vardagen.

Efterklokt kan jag tydligt se varför jag blev utbränd, men i den inledande glädjen över min nya studieplats undrade jag bara varför jag hade sådan ångest mitt i allt jag uppnått. Jag sov allt mindre och sämre och åt oregelbundet. En morgon var jag så trött att jag inte kom ihåg hur man använde dörrhandtaget, och fick en kort stund panik när jag presenterade mig för en ny bekantskap och först inte kom ihåg mitt eget förnamn.

Det gäller att ta itu med situationen i tid om vardagen blir ångestfylld. Tveka inte att anlita SHVS mentalvårdstjänster. De finns till för dig.
Studenter kan och får bli sjuklediga precis som alla andra. Om krafterna inte räcker för arbete och studier kan du ansöka om sjukdagpenning från FPA, och ditt studiestöd avbryts under tiden. Det krävs ett läkarintyg för att du ska beviljas sjukdagpenning. Förmånsbeloppet är baserat antingen på arbetsinkomsterna eller studiepenningen och är alltid minst lika stor som studiepenningen. För att undvika avbrott i utbetalningen av förmåner kan studiepenningen lyftas tills beslutet om sjukdagpenning är fattat. Efter ett positivt beslut om sjukdagpenning avbryter FPA automatiskt utbetalningen av studiepenningen. När sjukledigheten upphör måste du själv söka studiepenning på nytt.

Du behöver inte avbryta studierna helt under den tid du får sjukdagpenning. En högskolestuderande får avlägga tre studiepoäng per månad.

Vid studieoförmåga kan den studerande ringa SHVS nummer för bedömning av vårdbehovet, som ger anvisningar om tidsbokningen. Behovet av sjukledighet bedöms vanligen på allmänläkarens mottagning. Behovet av en längre sjukledighet på grund av psykiska orsaker bedöms av en specialistläkare i psykiatri, dit allmänläkaren vid behov hänvisar den studerande. Om studenten har ett arbete och arbetsoförmågan hänger ihop med t.ex. ett deltidsjobb som sköts vid sidan av studierna kan hen också kontakta företagshälsovården när det gäller sjukledigheten.

Studierna är ett krävande och belastande arbete. Det är viktigt att känna sina egna gränser och se till att fritiden är återhämtande, inte resurskrävande.

Sjukledigheten gav mig en andningspaus då jag så småningom återfick min normala sömnrytm och därigenom krafter som jag länge saknat. Under min sjukledighet lärde jag mig att bygga upp nya rutiner i vardagen och ta reda på vad som hjälper just mig att orka, och vad som tär på mina krafter. I dag har jag ett enkelt recept för att hålla utmattningen på avstånd: minst sju timmar sömn per natt, en regelbunden måltidsrytm och tillräckligt med tid för mina vänner.

SHVS specialistläkare i psykiatri Tarja-Sisko Saastamoinen har intervjuats för den här texten.

Saana Lehtinen
HUS kommunikationspraktikant

Mer information:
https://www.kela.fi/web/sv/for-vem-om-du-blir-sjuk



30.11. firar vi dagen för den avgiftsfria utbildningen. En avgiftsfri, internationellt högt rankad utbildning var länge en av hörnstenarna i det finländska samhället. Den avgiftsfria utbildningen slopades i fjol och således är studenter utanför EU- och EES-området nu tvungna att betala läsårsavgifter.

Läsårsavgifterna drog som väntat ner antalet nya studenter. Antalet internationella studenter som kom till Finland ökade under hela 2000-talet, men efter att läsårsavgifterna infördes sjönk antalet. Det här är inte en önskvärd utveckling, då hela samhället gagnas av att Finland ses som ett attraktivt alternativ för internationella sakkunniga.

Det internationella perspektivet har varit ett villkor för högskoleutbildningen under hela dess historia, så också i Finland. Internationella studenter ger de finländska studenterna chansen att bli mer internationellt inriktade på hemmaplan. Dessutom blir studentsamfundet mångsidigare. De internationella studenterna bidrar med dyrbara nätverk och kunnande. För företag som vill rikta in sig på internationella marknader är det fördelaktigt att den studerande har språkkunskaper, nätverk till ett annat land och förståelse för dess kultur.

Argumentet för att införa läsårsavgifter var att bredda inkomstbasen för högskolorna. Finlands högskolor hade i fjol dock enbart 277 studerande som betalade fullt pris för utbildningen, eftersom majoriteten av de övriga studerande som betalade för utbildningen mottog stipendium från högskolan. Enligt några högskolor har läsårsavgifterna inbringat inkomster, men att ta i bruk avgifterna har även varit en utgift för dem. Stipendier, administration och utvecklingsarbete som berör läsårsavgifterna kräver resurser. Flera högskolor satsar stort på marknadsföring internationellt och på rekrytering av studerande på olika sätt. Allt det här kostar pengar.

Finland var länge attraktivt för de internationella studenterna tack vare sin högkvalitativa och avgiftsfria utbildning. Enligt det som nuvarande internationella studenter berättat, valde de Finland tack vare ryktet om den högkvalitativa utbildningen samt de avgiftsfria studierna. De här trumfkorten borde Finland ha förvaltat. Den som valt att studera i Finland har ofta svårt med språket, att hitta vänner och att sysselsätta sig.

Vi bad internationella studenter berätta om sina tankar kring läsårsavgifter och studier i Finland. Läs om deras erfarenheter nedan (på engelska). Både studerande som betalat hela sin läsårsavgift och de som fått stipendium samt studerande från EU- och EES-länder medverkar. Ett fall från våren 2018 är även med. Då kontaktades HUS av en studerande som bad om råd efter att hen visserligen fått studieplats, men nekats stipendium. I höstas fick vi veta att den studerande inte lyckades hitta finansiering för sina studier i Finland. Nu studerar hen i Tyskland, där läsårsavgifter inte existerar.

***

“I've been accepted to Master's Programme in Neuroscience in University of Helsinki, which I'm really happy for. But unfortunately, I wasn't awarded a scholarship. Considering the amount of tuition fee and very low currency of Turkish lira, neither me nor my family don't have the possibility to pay that big amount of money. I've been searching for other scholarships for a long time both in Turkey and abroad and on internet portals like scholarshipportal, but I can't find any to cover this amount.

I will cover all my living and other expenses by myself. But unless I find a funding for covering my tuition fees, I won't be able to come to University of Helsinki sadly. It's been my dream for many years and I worked very hard for this, and now when I'm chosen with a good ranking (6th out of 20th), I really want so much to be a part of this programme and your university and the student union.”

***

“I think the tuition fee is a huge burden for me as well as my family. Actually, I think it's a huge burden for each student from non-EU countries. And due to this reason, I believe  some excellent students give up or  lose their opportunities to study here. I am trying my best to study now and hope that I can get the second year scholarship. I have to find a part-time job which may take up a lot of time and also make me feel so tired every week. Anyway, it's my own choice and I will get over it. But I think it would be better to cancel the tuition fee for us.”

***

“I could not have come to study as a master's degree student if I needed to pay tuition fees for two years. I feel like it limits the people from outside EU to come to study in Finland, where it used to be an option without tuition fees.”

***

“The tuition seems to be quite high for international students. While no tuition fee was implemented until two years back, and I did not expect UH to fix such a high fees just for international students.”

***

“As an EU citizen, couldn’t be happier. I thank the people of Finland this opportunity, which I’ve tried to repay many times.”

***

“I do not pay tuition fees but 15,000 euros a year is extremely expensive and without a scholarship I would probably not attend this university, unless we had more funding/work opportunities.”

***

“I’m a master student from Japan in European and Nordic Programme under Faculty of Social Science. I am interested in Finnish history, specifically the period between 1939-1945, and topics revolve around the remembrance of the war, and how current time is affecting its interpretation. I was one of the first batch of students after the introduction of tuition fee at this university. I came to Helsinki because of my interest in it, and Helsinki offered English master’s programme in Nordic Studies.

Student life is so much better than it was in a small private university in Japan. Despite some issues with studies and bureaucracies, mostly because my programme is a new one, as well as general system change in all parts of the university, I feel that education offered here is great. Outside studies, students are treated in a way that promotes independence, while having channels to seek support when necessary. I quite like it.

Coming from Japan, tuition fee itself is not new. But personally, I did not like the bureaucracy with scholarship, which was meant to help mitigate the negative effect. The whole process for awarding the scholarship seemed to have been done in a way that weakened the desired effect. Most of the recipient did not show up in 2017 without redirecting it to other candidates, and second-year grant was selected based on earned units and grade only, giving some significant disadvantage due to the selection timing and individual curriculum structure. Considering these issues, I have to say scholarship system has a lot to improve if university wants to have the effect they initially desired.”

***

"I think tuition fees put Finland at odds with its value in equality. Although it can be argued that money cannot buy the experience, the reality is I can get an educational experience at any place not just Finland. I wouldn't say I regret my decision but, overall, I feel that if I had been given a second chance, I will choose to come only with a scholarship."

***

“After having done my bachelor degree in physics at the University of Amsterdam I realized that I am interested in pursuing research in Mathematical Physics. Thus, the University of Helsinki was a natural choice since the Mathematical Physics group at the Faculty of Mathematics is one of the best in the world.

I am currently a recipient of the “be one of the best scholarship’ program. Given that the scholarship program was introduced at the same time as the tuition fees for non-EU master students, I as a scholarship recipient am largely unaffected by the introduction of tuition fees.

In the long run the introduction of tuition fees for non-EU international students will likely decrease the number of non-EU students at the University of Helsinki; however the introduction of the scholarship program would plausibly increase the amount of high quality non-EU students hence the net policy effect is yet to be determined.

Having been in Finland and at the University of Helsinki for slightly more than a year I must say that I have enjoyed my stay to the fullest extent. The interaction between faculty members and students is quite informal thus giving the students an excellent opportunity to get involved in research early on in their careers as well as be a part of the decision making process at the university. Furthermore, the presence of many student organizations allows one to experience the unique student culture in Finland.”

***

“I was doing my exchange studies for two semesters in 2017 and working for a company since April, 2017 and did some research work during the summer of 2017. I had an indefinite work contract for 2018 and I applied for my residence permit renewal as work permit for which I was supposed to get permit type A. As mentioned permit A sets you free from those fees. However, the company went bankrupt and I only knew in December, 2017 almost when I was about to get the permit which was awaiting decision then. So I started working full time at the university starting January 2018 until the present time and did some independent studies while waiting the decision and the master's acceptance.


The permit took 9 months to process. I got a B permit and they asked me to pay the fees for which I had to manage to provide the money before august 31st and I was working so hard to save money. I was enrolled with all my studies for the program completed beforehand and for what I had to pay I only have the master thesis to be done in a very short time so I can graduate by the end of 2018 and get a refund for the spring term. This is not how I wanted my thesis to go and any delay will cost too much.

Being a student at the university of helsinki is a good experience. The flexibility of studies and being able to learn what you are interested in and having variation in teaching methods proves to be successful. Also as a staff member pursuing my interest in research it is an encouraging environment for research.I had been working in the private sector as a web developer for 6 years before coming to Finland and I found my skills appreciated here.

My thoughts about the tuition fees is that they are not fair. It would be more fair to pay for courses you are taking and some fees for the study place and other fees for courses and other services than having them in a chunk of 15 000. In my case 15 000 just to do my thesis which I am doing as part of my job.

I like being in Finland and I had to start over in terms of career and life and I plan to continue living here and continue my PhD studies. The delays with migri and the fear of being kicked out are a constant stress that all other people from outside EU are suffering from even though they are students and researchers. The constant struggle and the fear of not being able to extend your stay cuts the focus on the goal for being here. Life would be much easier if we had equal chances to be able to focus like everyone else who don't have to worry about these things and that will make a big difference."

****


Mer information:

Hannele Kirveskoski
Sakkunnig (försörjning, internationella ärenden)
050 543 9608
hannele.kirveskoski@hyy.fi

Anne Soinsaari
Sakkunnig (utbildningspolitik)
040 8291 256
anne.soinsaari@hyy.fi

I våras krävde vi att studenterna ska tas med om nästa regering inleder en totalreform av den sociala tryggheten. Samtidigt bad vi studenterna ge sin egen syn och berätta om sina erfarenheter av den sociala trygghetens betydelse för dem. Vi frågade vad studiestödet och den sociala tryggheten generellt betyder för studenterna, vad de anser om en basinkomst och vilka förväntningar de har på totalreformen av den sociala tryggheten.

Enkäten kunde besvaras från maj till september 2018 och HUS delade länken i de sociala medierna och i sin medlemsbulletin. Vi fick många svar som på ett bra sätt beskriver studenternas vardag och försörjning. Svaren visar också att studenterna har mycket att säga om den sociala tryggheten, och att de måste få sina röster hörda om den sociala tryggheten ses över.

Många av dem som svarade anser att studiestödet vid sidan av eventuellt allmänt bostadsbidrag är en viktig inkomstkälla som gör det möjligt att studera. Fjolårets nedskärningar i studiestödet påverkar många studenters vardag. Flera svarande önskade att det skulle vara möjligt att studera utan studielån. Nu är det i praktiken nödvändigt för många att lyfta lån för att ha råd med sina grundläggande behov. Samtidigt ansåg en del svarande att studielånet är bra. Alternativt höjer studenterna sin inkomstnivå genom att jobba på deltid, sporadiskt och under somrarna.

Många svarande ansåg att det allmänna bostadsbidragets hushållsbundenhet, studiepenningens låga nivå och inkomstgränserna för studiestödet är problematiska. Svaren handlade om förtvivlan och studenter som hankar sig fram ekonomiskt, men många var också tacksamma för det finländska socialskyddssystemet. För många studenter har systemet gjort högskolestudier möjliga, och samhällets stöd till studenterna upplevs som viktigt.

HUS, Aalto-universitetets studentkår AUS och studentforskningsstiftelsen Otus gör i höst en utredning om studenternas försörjning. Håll koll på e-posten och svara på enkäten om du får den! Vi informerar om resultaten i januari 2019.

Nedan några utdrag ur studenternas svar på HUS enkät om den sociala trygghetens betydelse.

Vilken betydelse har studiestödet för dig?

Vilka är enligt dig fördelarna i det nuvarande stödsystemet för studenter? Vilka är nackdelarna?

Vad anser du om basinkomst och vad skulle det innebära för dig om en sådan infördes?

Vad innebär den sociala tryggheten i allmänhet för dig?

Vad förväntar du dig av reformen av den sociala tryggheten och hur borde den se ut för att stödja studenterna och studierna så bra som möjligt?

Vilken betydelse har studiestödet för dig?

‘’En stor betydelse, eftersom jag inte skulle ha möjlighet att studera utan studiestöd. Också med studiestödet är det ytterst utmanande att leva under fattigdomsgränsen år efter år.’’

"Studiestödet har möjliggjort studier för mig. Skulle jag inte ha fått studiestöd kunde jag inte ha studerat, åtminstone inte lika snabbt som nu. Studiestödet har gett en trygghet, så att jag inte behövt oroa mig konstant för min ekonomi."

"Studiestödets roll har varierat beroende på om jag jobbat eller inte. Särskilt de perioder då jag inte jobbat har stödet haft en viktig roll i att få ekonomin att gå ihop. Då jag kommer hem från mitt studieutbyte kommer studiestödet att ha en extra viktig roll, då jag eventuellt inte har kvar några besparingar vid den tiden."

"Studiestödet är mycket viktigt för mig, utan det går min ekonomi under läsåren inte ihop. Jag har inte möjlighet att jobba under läsåren, utan jobbar under somrarna och lever sedan på besparingar och studiestödet under resten av året. Skär inte i studiestödet. Vi studerande som studerar på heltid blir inte snabbare färdiga om vi måste börja jobba deltid eller till och med heltid för att kunna finansiera våra studier. Heltids studier är ett heltidsjobb och det borde därför inte skäras i stödet som studerandena får. Studiestödet är redan nu rätt så lågt och räcker inte till speciellt i huvudstadsregionen."

“Det allmänna bostadsstödet är också någon form av ett skämt, då många studerande helt blir utan stöd för att finansiera sitt boende. Allt fler flyttar isär och bor ensamma, då man i det fallet får bostadsstöd, men inte ifall man bor tillsammans, vad är logiken där? Hyran är ändå lika hög, oberoende på hur många som bor i en hyreslägenhet på den privata marknaden. Studiestödets inkomstgränser är också skrattretande låga och orsakar stora problem för dem som försöker jobba vid sidan om studierna och på somrarna. Man får hela tiden vara på sin vakt för att hålla koll på att man inte överskrider gränserna och i det fallet måste betala tillbaka stödet delvis eller helt och hållet. Något måste göras för att studerandena inte ska lyfta hejdlösa mängder studielån, för att kunna studera på heltid i Finland, då studiestödet och allmänna bostadsbidraget inte räcker till.”

‘’Det ger mig tak över huvudet och varm mat en gång om dagen. När studiestödet sänktes senast blev jag tvungen att börja jobba deltid. Jobbet fördröjer mina studier med ett år och påverkar dessutom mina vitsord och mitt studieliv negativt.”

Vilka är enligt dig fördelarna i det nuvarande stödsystemet för studenter? Vilka är nackdelarna?

”Det att studenterna i praktiken tvingas ta lån om de inte kan arbeta skapar osäkerhet inför framtiden: tänk om jag inte får jobb av en eller annan orsak, hur ska jag betala lånet? Tänk om lönen är så låg att jag blir tvungen att hanka mig fram i arbetslivet på samma sätt som under studietiden?”

Det är bra att alla har möjlighet att få studiestöd. Däremot ogillar jag att man inte har rätt till studiestöd om man påbörjar en till utbildning, utan bara kan lyfta de månader som blev över från den första utbildningen."

"Inkomstgränserna borde också slopas. I arbetslivet krävs det arbetserfarenhet, och många låter bli att jobba pga inkomstgränserna. Man borde inte bestraffas för att vara effektiv och klarar av både studierna och jobb. Det är också absurt att måsta betala tillbaka stödet om man får ett välbetalt jobb. Jag lyfte själv 5 mån studiestöd i början av förra året, och fick sedan ett heltidsjobb för resten av året efter dessa månader. Pga min lön måste jag betala tillbaka 3 månaders studiestöd, trots att jag verkligen behövde stödet då jag fick det. Jag kunde ju inte veta att jag skulle få jobbet och klara mig resten av året utan stöd.”

“En stor nackdel är bundenheten till inkomster. Ifall man klarar av att både studera och arbeta samtidigt och få ihop tillräckligt med studiepoäng borde man inte bestraffas för det. Dessutom kan det leda till situationer då man exempelvis pga. vårens inkomster inte kan lyfta studiestöd på hösten trots att man är på utbyte eller liknande.”

“Fördelar är att vi får stöd över huvudtaget, men nackdelar är inkomstgränserna. Vi straffas för att vi faktiskt orkar arbeta, genom att tvingas betala tillbaka stöd vi fått med höga räntor. Jag måste varje månad hålla koll på att inte överskrida gränserna, eftersom det annars skulle leda till tillbakabetalning, vilket jag inte har råd med. Jag hinner inte alltid arbeta, så även om jag har en medeltalsinkomst nära gränsen, skulle jag inte klara mig utan stöden.”

“Att man får något stöd överhuvudtaget är väl en fördel, men annars finns de inte riktigt andra fördelar. Nackdelar är t.ex. inkomstgränserna, det allmänna bostadsstödet som främjer att man bor ensam i dyra lägenheter och studielånet som allt fler lyfter och kanske inte förstår att de då är skuldsatta redan innan de blir klara med sin utbildning. Studerande kunde få åka kollektivtrafik gratis, ha möjlighet att äta även på söndagar på unicafé och så vidare.”

“Nackdelen var att studiepenningen skars ned och bostadstillägget blev allmänt bostadsbidrag. Eftersom jag bor med min partner får jag inget bostadsbidrag alls. Mina månadsinkomster är 225 €, vilket torde ligga under fattigdomsgränsen.”

Vad anser du om basinkomst och vad skulle det innebära för dig om en sådan infördes?

“Basinkomst kunde eventuellt vara ett lättare stödsystem än studiestödet.”

“Basinkomst tror jag inte skulle fungera. Jag tycker att för att få stöd ska man ha arbetat för det, genom att studera eller försöka skaffa jobb och så vidare. Gratis pengar är aldrig en bra idé, och det blev ju bevisligen även dyrare för staten med basinkomst än det skulle vara med alla stöd.”

“Basinkomsten skulle förenkla det nuvarande systemet och vi kunde bli av med de otaliga inkomstförändringsanmälningarna åt FPA. Jag kunde fokusera mera på studierna och jobba endast ett par veckoslut i mån. Å andra sidan har basinkomsten även flera negativa sidor och en för hög basinkomst blir helt enkelt för dyrt för samhället.”

“Basinkomst skulle underlätta under studietiden, men efter det ifall man har fast anställning så spelar den inte så stor roll. Är inte helt säkert på vad jag anser om basinkomst, det borde väl testas ännu mer i olika kommuner hur det fungerar.”

“Jag är absolut för en basinkomst. Den skulle göra det möjligt för många att studera som nu bara kan drömma om det. Basinkomsten skulle vara en räddning som skulle förändra mitt liv radikalt i en positiv riktning.”

“Jag anser ändå att Finland ännu inte är redo för en basinkomst eftersom det behövs mer omfattande, grundliga och realistiska försök som kräver mycket mer finansiering än det första försöket. Det första försöket var på alla sätt otillräckligt och baserat på politiska intressen. Inte så.”

“Basinkomsten är intressant och absolut värd försök och forskning. Basinkomsten skulle innebära en viss trygghet i dagens arbetsliv som präglas av osäkerhet och snuttjobb. Basinkomsten skulle sänka tröskeln till exempel för att bli företagare då samhället skulle garantera en viss inkomstnivå. Basinkomsten skulle utgöra ett stöd också i överraskande livssituationer som sjukdom eller psykiska problem. Vem som helst kan plötsligt förlora allt eller bli utbränd. I sådana lägen skulle basinkomsten innebära en trygghet. Basinkomsten skulle också öka den vanliga människans respekt och tacksamhet mot staten och samhället.”

Vad innebär den sociala tryggheten i allmänhet för dig?

“Det ger en mer jämlik möjlighet för alla i samhället att klara sig, känns bra att ha nåt att falla tillbaka på”.

“Den uppskattas. Ser man på skräckexempel som USA är jag mer än glad över hur bra vi har det här.”

“Att jag har råd att betala hyra, räkningar, köpa mat och annat jag behöver. Jag vill kunna känna mig trygg i min ekonomi, men för tillfället är det inte så, utan man får vara noga så att pengarna räcker under läsåren.”

“Om jag hade fötts i vilket annat land som helst utanför Norden skulle jag på grund av min familjebakgrund aldrig ha kunnat studera vid ett universitet. Jag är verkligen tacksam för att jag i Finland fått höra till ett socialskyddssystem som redan i barndomen men särskilt under studietiden har varit ett stöd för min och min familj och gjort en högskoleutbildning möjlig för mig.”

“För mig betyder den sociala tryggheten en möjlighet att vara en del av det här samhället och framgångsrik i livet trots att jag kommer från en fattig familj.”

“Den sociala tryggheten är ett skyddsnät. Den skiljer oss från många andra länder i världen på ett mycket positivt sätt. Jag är stolt över den och jag skäms och blir arg när det görs nedskärningar. Den strukturella fattigdomen är ett faktum som orsakar huvudlöst mänskligt lidande som den sociala tryggheten försöker ingripa i. Den sociala tryggheten är en av orsakerna till att jag fortfarande vill studera/bo i Finland trots att många andra orsaker talar för att jag borde sticka utomlands.”

Vad förväntar du dig av reformen av den sociala tryggheten och hur borde den se ut för att stödja studenterna och studierna så bra som möjligt?

“Slopa inkomstgränserna, sluta bestraffa studenter.”

“Mindre byråkrati och förhoppningsvis en reform av inkomstgränserna gällande studiestödet. Då det hela tiden talasom hur viktigt det är att unga kommer in i arbetslivet är det otroligt motstridigt att man bestraffas för inkomster.”

“Vet inte ens vad reformen innebär, men er "morot eller piska"-rubrik gjorde att jag ville säga min åsikt, eftersom man inte någonsin kan skriva att det är okej att piska studenter, även om det skulle vara metaforiskt.”

“Kom ihåg att också barnen lider av nedskärningar i inkomst och stöd för studenter med familj.”

“Jag väntar mig att beslutsfattarna genuint sätter sig in i studenternas vardag och de utmaningar studenterna möter. Det är verkligen inte alltid problemfritt att kombinera studier och arbete. Och det är ingen självklarhet att man hittar ett jobb vid sidan av studierna. Jag anser att ett så flexibelt stödsystem som möjligt fungerar bäst. Det finns så många typer av människor och livssituationer bland studenterna.”

“Jag förväntar mig att reformen av den sociala tryggheten förbättrar studenternas ekonomiska situation och därigenom deras generella välbefinnande. Till exempel en höjning av studiepenningen skulle ha en betydande inverkan på studenternas liv.”

“Jag förväntar mig att systemet effektiviseras, men hoppas att inga huvudlösa ändringar görs. Jag anser inte att det finns någon orsak att ta bort något från studenterna om vi vill ha unga nyutexaminerade på arbetsmarknaden för att bygga upp Finland också i framtiden. Det är viktigt med långsiktighet.”

När jag inledde mina studier vid Helsingfors universitet 2015 visste jag mycket lite om HUS intressebevakning. För mig betydde HUS framför allt en organisation där jag blev medlem i samband med närvaroanmälan och en läsårskalender som jag stolt packade ner i väskan, säker på att jag verkligen fått en studieplats. Dessutom betydde studentkåren Nya studenthusets Alinasal, där jag genast i början av gulishösten fick lära känna den akademiska bordsfestkulturen. 

Under mina universitetsår har jag fått gradvis djupare insikter i vad HUS är och gör. Som styrelsemedlem i vår ämnesförening Media lärde jag mig se förbi föreläsningssalar och fester. Jag blev intresserad av intressebevakningen och började sätta mig in i studentkårens verksamhet. 

Studentkåren gör så mycket mer än ordnar evenemang, erbjuder lokaler för till exempel ämnesföreningarnas tillställningar och samlar 4 000 studerande på det oförglömliga årliga gulisäventyret. HUS arbetar för studenternas ställning så mångsidigt att det lönar sig att känna till studentkårens arbete och studenternas möjligheter att påverka. 

All intessebevakning syns inte utåt. Ur studentens perspektiv ser det ibland ut som om ingenting förändras. Men HUS har genom sin aktiva intressebevakning lyckats stoppa flera ändringar som skulle ha försämrat studenternas ställning. År 2015 lyckades studentkåren till exempel rädda investeringsunderstödet för studentbostadsproduktion. Om understödet hade dragits in skulle hyresnivån i nya studentbostäder ha stigit med 10 %. Utan studentkårens intressebevakningsresurser och arbete skulle studenternas levnadsbetingelser vara mycket sämre än i dag. 

Att studenterna har en ansträngd ekonomi är inget nytt. Under den senaste tiden har en livlig debatt förts om en sänkning av HRT:s studentrabatter. Visste du att HUS spelade en central roll i beslutet att införa en enhetlig studentrabatt på 50 % i huvudstadsregionens kollektivtrafik år 2006? Sedan 2010 har också utbytesstudenter haft rätt till samma rabatt. I bästa fall kan HUS bidra till att HRT:s studentrabatt förblir så hög som möjligt och samtidigt utan särskilda villkor utvidgas till studenter som fyllt 30 år. 

Under hela sin existens har HUS arbetat för ett utbud av studentbostäder till rimliga priser. Studentkåren har varit en av de viktigaste lobbarna för att Helsingfors stad ska höja sitt årliga mål för studentbostadsproduktionen. Tack vare det här påverkansarbetet höjde staden målet för student- och ungdomsbostäder till 300 bostäder år 2012 och målet bara för studentbostäder till 300 bostäder år 2016. Det här kommer att lindra bostadsbristen bland studenterna. 

Dessutom arbetar HUS för att det ska gå att kombinera studierna med familjelivet i en småbarnsfamilj. Lilla HUS har sedan början av 2000-talet erbjudit tillfällig förmånlig barnpassning för studenternas barn. Tack vare barnpassningstjänsten har föräldrarna kunnat delta i tentor och föreläsningar och studera självständigt. I motsats till den kommunala småbarnspedagogiken påverkar Lilla HUS tjänster inte föräldrarnas rätt till hemvårdsstöd. För närvarande utvecklar HUS i samarbete med universitetet och Helsingfors stad Lilla HUS till en mer omfattande och flexibel vård på deltid som inte innebär att familjen mister hemvårdsstödet.

Det är också HUS förtjänst att jag som studerande har råd att gå på teater och konstutställningar. HUS samarbetar bland annat med Nationalteatern, Ateneum och Helsingfors konstmuseum som erbjuder studentbiljetter till nedsatt pris och gratisdagar för studenter.

Det som verkligen övertygade mig om studenternas påverkansmöjligheter och värdet av HUS arbete var arbetet som kommunikationspraktikant i studentkåren. Jag jobbar med människor som har massor av kunskap till exempel om studentboende, försörjning, undervisningsutveckling och likabehandling, och entusiasm och kompetens att föra saker framåt. Jag vill utnyttja min rösträtt som ett ställningstagande och ett hopp om att det ska förbli så även i framtiden.

Saana Lehtinen

Skribenten är HUS kommunikationspraktikant och studerar kommunikation för fjärde året. I sitt arbete ser hon dagligen hur engagerat och sakkunnigt studentkåren förbättrar studenternas ställning. 

“Av tradition har Kronos ordförande kandiderat i delegationsvalet på HYAL:s lista”, sade HUS dåvarande ordförande år 2007. Det var en mening som påverkade mitt liv och min tidsanvändning under de följande åtta åren. Efter tre aktiva och givande år i ämnesföreningen var jag på väg att bli för gammal för historiestudenternas egna uppdrag. Lyckligtvis fanns det aktiva, äldre supportrar som förklarade varför det lönar sig att gå med i studentkårens verksamhet och vad man kan lära sig där. 

Jag blev medsvept av studentkåren. Det var kul att föra valkampanj med ett bra gäng, de nya frågorna i HUS var intressanta och politiken kändes värd att påverka. Min fritid gick åt till att göra om modellen för föreningarnas verksamhetsbidrag och omorganisera lokalerna när det tredje studenthuset blev klart, med det led jag inte av. Det var inspirerande att lära sig nya saker och påverka inom HUS. 

Redan i ämnesföreningen hade jag sysslat med studieärenden och föreningsärenden. Men studentkåren överraskade med sin mångsidighet: vi fick vara med och bygga upp en hållbarare stad, föra kampanj för en klimatlag och debattera med spetsforskare om utbildningsfinansiering. Jag började så småningom behärska allt nytt tack vare mitt trygga gäng där någon alltid visste lite mer om sin egen ämneshelhet och kunde hjälpa oss noviser. Samtidigt fick vi ständigt utveckla och tillämpa det vi lärt oss på föreningsfältet. 

Också kommunikationens betydelse framhävdes: för föreningarna var det rätt likgiltigt hur många nätter delegationsmedlemmarna förhandlade i Nya studenthusets mötesrum om vi inte berättade om våra framgångar. En aktiv kontakt med fältet, med de föreningar som gett oss mandatet att arbeta för dem inom HUS, mätte hur vi lyckades i all vår verksamhet. Det här var en oersättlig lärdom för mitt senare arbetsliv och politiska liv.  

Efter åren i HUS har jag och många av mina obundna vänner fortsatt att påverka genom att bli partimedlemmar. Många kvällar har vi tänkt tillbaka och jämfört det vi lärde oss i delegationen med våra nuvarande ansvarsområden, i små och stora partier. Ofta har vi kommit fram till att ingen av alla de valkampanjer vi genomfört hittills har slagit våra delegationsvalkampanjer när det gäller organiseringsgraden. Senare lärde jag mig som ersättare i Helsingfors stadsfullmäktige att uppskatta det organiserade och civiliserade diskussionssättet i HUS delegation. 

Studentkåren gav mig en andra examen och kompetens vid sidan av min magisterexamen. Min humanistiska examen kompletteras av den förhandlings- och lobbningskompetens, de kampanj- och projekthanteringsfärdigheter och framför allt det enorma nätverk av kompetenta, närstående tidigare HUS-funktionärer på olika samhällsområden som jag fått under tiden i HUS. Om det var något jag lärde mig i HUS så var det samarbete. Tillit och att förtjäna andras tillit. Ansvar och ansvarstagande. Parallellt visionsarbete och praktiskt arbete. Om du ännu tvekar så uppmanar jag dig att hoppa på tåget. Ett äventyr i HUS lönar sig garanterat! 

Katri Korolainen 

Skribenten tillbringade sina bästa ungdomsår på Nya studenthuset. Hon var styrelsemedlem i HUS år 2009 och ordförande år 2010 samt ordförande för FSF år 2011. Hon är också HUS tidigare generalsekreterare. Numera är hon direktör med ansvar för kommunikation och påverkan hos Nuori kirkko ry.

[Tyvärr är länkarna enbart tillgängliha enbar på finska]

När jag tänker på en slumpmässigt utvald vardag under det gångna året föreställer jag mig ofta mig själv sittande på olika ställen, som studentrepresentant på förvaltningsorganens möten eller på studentkårens kansli. Dessutom lägger jag tid på studierna, vilket ofta innebär att jag sitter antingen i en föreläsningssal eller hemma vid datorn. Gemensamt för de här aspekterna av studielivet är allt sittande, och i genomsnitt sitter studenterna 9–10 timmar om dagen.

Det är ingen slump att studenterna sitter så förfärligt mycket. Föreställ dig till exempel en sedvanlig föreläsningssal och en sedvanlig undervisningssituation: studenterna sitter i värsta fall flera timmar med korta pauser och lyssnar på en föreläsning. Förutom att en sådan undervisningssituation är väldigt passiverande ur pedagogisk synvinkel uppmuntrar den inte till den mängd motion som studenten behöver för att må bra. I regel kan man inte stå i universitetens föreläsningssalar, för att inte tala om pausgymnastik. Dagen fortsätter med mer sittande på fler föreläsningar, dagarna blir veckor och i något skede inser vi att vi inte klarar av att studera eller försvara universitetsdemokratin med ryggskott. Vem ska samla ihop universitetets studiepoäng och bidra med studentperspektivet vid förhandlingsborden om allt fler studenter lamslås av rygg-, axel- och nacksmärtor? Det blir inte bättre av att universitetets personal ständigt står inför samma problem: empiriska mötesobservationer ger vid handen att det ständiga sittandet plågar också personalen.

På grund av dessa bekymmer var söndagen den 16 september en bra dag: för första gången på länge fick jag fundera på benens skick och tyngdpunkten i steget när jag förberedde mig för ett lopp. Löpskorna var framgrävda ur förrådet och häldroppets exakta millimeterantal bortglömt när Studentkåren vid Helsingfors universitet uppmanade studenterna att springa strandtian i Esbo för att uppmuntra en studentkultur med mindre sittande och mångsidigare studielokaler. 13 studenter med olika studieinriktningar deltog, och trots att Aalto-universitetet sponsorerade cirka 1700 löpare fick vi lika stort genomslag: vårt initiativ väckte uppmärksamhet i universitetens ledning runtom i Finland, och diskussionen om nya mer ergonomiska undervisningslokaler tog ny fart vid Helsingfors universitet. Dessutom ökade vi HU-ledningens intresse för att sponsorera medlemmarna i universitetsgemenskapen vid olika lopp, vilket skulle uppmuntra till motion och samtidigt stärka sammanhållningen.

Förutom allt jag redan nämnt var stämningen på topp under hela loppet, och springandet funkade också. Under loppet och förberedelserna upplevde jag att gemenskapen uppmuntrade mig att motionera och bryta den sittande vardagsrutinen – jag önskar att alla studenter och universitetsmänniskor i framtiden får uppleva den känslan på föreläsningar och möten och i umgänget på universitetet.

Vår prorektor Tom Böhling som ansvarar för campusutvecklingen och en välmående universitetsgemenskap har i en färsk intervju åtagit sig att skapa en miljö där det är så lätt som möjligt för personalen och studenterna att göra sitt arbete. Målet är ambitiöst och det har varit en glädje att märka att det nya rektoratet vill satsa på universitetsfolkets välbefinnande och gemenskapskänsla. Det första steget mot en rörligare universitetsvardag är att sitta mindre. Lösningen är nya lokaler och en ny kultur. Studerandenas idrottsförbund OLL har sammanställt tips på hur studenter och lärare kan avbryta sittandet.

Vårt loppinitiativ var bara början – nu utmanar vi alla vid Helsingfors universitet att göra uppror mot sittandet genom att i sin vardag införa en handling per vecka som minskar sittandet. Bara en välmående människa kan bevara glädjen i att lära sig och skapa något nytt.

Topias Tolonen
Styrelsemedlem (utbildningspolitik, internationella ärenden, kommunikation)

Helsingfors är Finlands huvudstad och samtidigt finländarnas vardagsrum. Helsingfors tillhör alla oss som jobbar, studerar och bor här. Helsingfors är vår gemensamma stad.

Studentkåren vid Helsingfors universitet har alltid upprätthållit en nära kontakt med staden. Det torde vara uppenbart för alla i dag att universiteteten är en drivande kraft i en modern stad. Vårt näringsliv, vår forskning och vår kultur skulle vara mycket fattigare utan Helsingfors universitet. Studenterna förändrar också sättet som vår stad leds.

Jag har själv representerat De gröna vid HUS i delegationen. Jag var aktiv i HUS socialpolitiska sektion där vi bland annat påverkade familjetjänsterna och den sociala situationen bland studenter med familj, studentboendet, försörjningen, mentalvårdstjänsterna och det psykosociala stödet och arbetade för tillgängligheten för studenter med rörelsehinder och för en tillgänglighetsanpassad stad. Vi ordnade evenemang, utmanade och skrev.

Det har varit en glädje att märka att de här påverkansmetoderna inte har försvunnit. Intressebevakningen i studenkåren är rätt likt det påverkansarbete jag just nu gör ur hela Helsingfors perspektiv. Arbetet i studentkåren har effektiviserats och studenternas budskap hörs allt tydligare också i Helsingfors ledning. Deras budskap har stor betydelse för stadens utveckling.

Vad tycker mottagarna om studenternas budskap? Att de är övervägda och underbyggda av ett gott beslutsfattande. Frågorna har debatterats och diskuterats. Och framför allt har man brytt sig om dem.

Man kan vara säker på att budskapen från HUS kommer från människor som valts att representera de många olika röster som studenterna själva företräder. Vi vet att studenterna bryr sig om vem som representerar dem. Det gäller att ta sådana aktörer på allvar. Det hjälper också att en stor del av Helsingfors beslutsfattare har en bakgrund i HUS.

Om en sådan beslutsfattare får prata lite minnen, så kommer jag ihåg hur jag återvände från mina utbytesstudier i Berlin år 1997. Mitt samboförhållande hade tagit slut under den tiden och jag kom tillbaka utan ett hem att gå till. Studierna gick inte heller så bra och jag bestämde mig för att söka jobb som projektforskare för att få något annat att tänka på. Jag hamnade hos studentkåren. Jag gjorde en utredning för HUS om studenternas välbefinnande och försörjning. Sådana utredningar spelar även i dag en viktig roll för att man ska kunna få en uppfattning av studenternas situation.

Nu på hösten när jag korsar Senatstorget på väg till jobbet ser jag grupper av gulnäbbar som inleder sina studier. Dessförinnan har jag passerat min gamla sociologiska institution på Unionsgatan och Statsvetenskapliga fakultetens byggnad där jag som gymnasieelev arbetade på kliniken för hud- och könssjukdomar. Mina sociologiska studier inledde jag i Franzenia som i dag är ett av stadens daghem. Staden har förändrats enormt, men HUS verksamhet fortsätter starkt. Det är bra att en del saker förändras och andra inte. Studenterna själva står dock för förändring – och det är bra.

Sanna Vesikansa

Skribenten är biträdande borgmästare för social- och hälsovårdssektorn. I HUS var Vesikansa projektforskare, delegationsmedlem och medlem i socialpolitiska sektionen under åren 1994–1997.  

HUS delegationsval är med en välbekant hobbits bevingade ord som en väg man kliver ut på utan att veta vart det bär iväg. Själv blev jag vald till HUS delegation år 2005 och följande år till dåvarande UniCafe Ab:s styrelse. Nu, över tio år senare och efter flera år på annat håll, har jag som HUS Gruppens direktör privilegiet att leda Gruppens restaurang- och hostelverksamhet: UniCafeerna, WELL-caféerna och Hostel Domus Academica. 

Målet vi strävar efter har blivit klarare under årens lopp. När jag kandiderade för delegationen hösten 2005 hade jag en luddig uppfattning av vad HUS Gruppen är. Men för mycket vatten har runnit under för många broar för att jag ska komma ihåg vad jag då hade svarat om någon frågat varför Gruppen finns till.

Nu ska jag sammanfatta Gruppens existens i tre punkter:
1) Vi sköter HUS omfattande fastighetstillgångar, dvs. nästan ett helt kvarter kring Nya studenthuset och en annan fastighetshelhet nära Domus Gaudium.
2) Avkastningen från de ovannämnda tillgångarna inkomstförs till HUS. De pengarna kan studentkåren använda för ändamål den vill främja.
3) Vi bedriver affärsverksamhet och främjar samtidigt HUS mål, till exempel samhälls- och miljöansvar, en bättre stad eller välsmakande och ansvarsfulla studentluncher.

Så vad betyder målen i praktiken för oss i Gruppens arbete? Många saker. Bland annat en ständig strävan efter att bekämpa klimatförändringen. Det gör vi i restaurang- och hostelverksamheten genom att ständigt öka andelen produkter som producerats ansvarsfullt, till exempel ansvarsfullt fångad fisk, ekologisk mat, Rättvis handel-produkter och finländska råvaror. Dessutom planerar vi hur vi kan minska svinnet, minimera transportutsläppen och behandla våra anställda allt mer ansvarsfullt.

I fastighetsverksamheten skapar det nya kvarteret Lyyra som byggs i Hagnäs just en sådan bättre och trevligare stad som HUS tror på och arbetar för. Lyyra blir en internationellt attraktiv mötesplats för forskning och företag i hjärtat av Helsingfors och kommer att locka toppexperter, göra det möjligt för idéer att spridas snabbt och ge upphov till användarorienterade lösningar.

Om jag skulle komprimera syftet med HUS Gruppen i ett par rader skulle de kanske lyda så här: Vårt syfte är att bedriva affärsverksamhet på det sätt som studenterna vid Helsingfors universitet – alltså ni, våra ägare – vill och styr oss. Själv hade jag år 2005 inte trott att jag skulle kunna påverka Gruppens affärsverksamhet så mycket, redan långt innan jag blev anställd där.

Leena Pihlajamäki

Skribenten är HUS Gruppens direktör med ansvar för restaurang- och hostelverksamhet. Hon tillbringade sin ungdom på möten bland annat i olika förtroendeuppdrag inom HUS, men tycker fortfarande att det var värt det. 

 

Pages