Blogg

Undervisnings- och kulturministeriet driver aktivt en reform av studentantagningen vid högskolorna (http://minedu.fi/sv/studerandeurval-och-samarbete). I och med reformen skulle över hälften av studieplatserna år 2020 fördelas på grundval av studentbetyget. Med reformen vill UVM åstadkomma en snabbare övergång från gymnasiet till högskolorna.

I den här texten lyfter jag upp tre viktiga poänger om genomförandet av studentantagningsreformen.

1) Tidtabellen är för stram

De gymnasieelever som berörs av reformen har redan inlett sina studier och gjort ämnesval som påverkar studentskrivningarna. En reform med så stram tidtabell är inte rättvis för gymnasieeleverna och ger inte gymnasierna tillräckligt med tid för att anpassa sig.

Också för universiteten blir det svårt att jämka ihop den betygsbaserade antagningen med antagningen baserad på inträdesprov, som består parallellt. Problemet har att göra med tidtabellen – personer som inte fått någon studieplats i den betygsbaserade antagningen måste ha möjlighet att anmäla sig till inträdesproven, och resultaten av dem måste offentliggöras i tid för att de antagna ska hinna skaffa bostad och delta i orienteringsveckorna. En i hög grad automatiserad urvalsprocess baserad på informationssystem kunde vara till hjälp, men det tar tid att utveckla systemen.

2) Gymnasiet förändras och måste förändras

Gymnasiets allmänbildande karaktär minskar eftersom de studerande upplever en press att bara välja ämnen som är till nytta i antagningen till högskolorna. Samtidigt kan prepkurserna flytta till gymnasierna och allt fler elever dra ut på gymnasiestudierna i fyra år. Målet om en snabb övergång från andra stadiet till högskolorna rinner i så fall ut i sanden.

Det är oskäligt att kräva att en 16-åring med säkerhet ska kunna förutse vilket vetenskapsområde hen kommer att studera i framtiden. Det är viktigt att också i fortsättningen kunna göra misstag på utbildningsvägen och att också de som mognar lite senare ska ha en väg öppen till högskolestudier.

Det finns många exempel på personer som klarat sig dåligt i gymnasiet men ändå haft framgång i livet: republikens president Sauli Niinistö, som nyss omvaldes för en andra period, hade ett medeltal på 6,5 i läseämnena i gymnasiet (https://yle.fi/uutiset/3-6140770).

Oavsett vad man tycker om reformen innebär den, om den genomförs, att gymnasieutbildningen måste omdisponeras och studentskrivningarnas innehåll anpassas till studentantagningens behov. Samtidigt ökar behovet av högklassig studiehandledning då gymnasieelevernas karriärplanering måste vara ännu tydligare senast under det andra året i gymnasiet.

3) Poängsättningsmodellen är det minsta bekymret

Som en del av den betygsbaserade antagningen införs ett poängsättningsverktyg som sätter studentbetygets vitsord i relation till varandra. Högskolorna skulle vara tvungna att välja en av tre poängtabeller: 1) grundtabellen, 2) språktabellen eller 3) den matematiska tabellen. Tabellerna innehåller olika kombinationer av ämnen från studentskrivningarna. Universitetet kan också välja att inte tillämpa tabellen, men trycket för att tillämpa en nationellt enhetlig modell skulle vara starkt. Utkastet till poängsättningstabell är en bra början men har fortfarande inbyggda fel.

Poängsättningsverktyget beaktar inte de två lägsta godkända betygen (B och A), vilket försvagar den allmänbildande karaktären och utgör ett incitament att ta det säkra före det osäkra i valet av ämnen i studentskrivningarna. Grupperingen av ämnesrealens ämnen i olika korgar bygger för starkt på medianstudentens perspektiv. Grupperingen erkänner inte en sådan mångfald av ämneskombinationer som kunde vara till fördel i universitetsstudierna.

Verktyget har inte utvecklats av UVM utan i det spetsprojekt som samordnas av Helsingfors universitet (http://oha-forum.fi/hankkeet/karkihanke/). Om vi verkligen övergår till ett riksomfattande antagningssamarbete och betygsbaserad antagning enligt UVM:s mål bör en meningsfull poängsättning vara så transparent och konsekvent som möjligt ur den sökandes synvinkel.

Studentkåren vid Helsingfors universitet kommenterade poängsättningsverktyget i januari i samband med universitetets interna kommentarförfarande. Också andra universitet har gett utlåtanden om detaljerna i modellen. För tillfället verkar de värsta problemen i poängsättningsverktyget kunna korrigeras så att verktyget ur den sökandes synvinkel gör hela reformen tydligare.

Problemen för gymnasierna består om inte UVM lättar på gasen.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, högskolepolitik