Avgiftsfri utbildning gagnar både individen och samhället

07.06.2017

På senvåren startade igen en gång debatt om den påstådda nyttan med terminsavgifter, i och med att Näringslivets forskningsinstitut Etla publicerade en pamflett om finansieringen av universiteten. I pamfletten föreslår man allmänna terminsavgifter som ett sätt att kompensera för de nedskurna anslagen till universiteten. Enligt Etla ska studielånssystemet se till att ”jämlikheten i möjligheter” inte hotas.

Efter det, på Nationalekonomiska föreningens seminarium om terminsavgifter, kritiserade professorn i offentlig ekonomi Markus Jäntti Etlas påståenden och kallade dem för dåligt underbyggd opportunism. Det finns nämligen inga bevis för att Etlas terminsavgifter skulle kunna garantera social mobilitet, och man har inte heller brytt sig om att göra någon vetenskaplig definition av vad ”jämlikheten i möjligheter” är. Seminariet slutade i ett gräl, som ledde till att Jäntti beslöt att packa resväskan och återvända till sin professur vid Stockholms universitet. Att Jäntti försvinner är en förlust för den offentliga debatten i Finland. Risken är att det uppstår en felaktig bild av att terminsavgifterna har ett odelat stöd bland ekonomiska experter. Den illusionen stärks av till exempel den nyliberala tankesmedjan Libera, i vars podcast tre redan från början eniga anhängare av terminsavgifter dunkar varandra i ryggen. Går man utanför den ekonomiska vetenskapen, till exempel till socialpolitiken, är stödet inte lika starkt.

Hittills har den avgiftsfria utbildningen säkrat att de mest villiga och begåvade har kunnat fortsätta till högre utbildning, oavsett familjebakgrund. Etlas förslag skulle skrota det. Vi vet från tidigare att de som har en lägre socioekonomisk bakgrund undviker att ta studielån och hellre finansierar studierna genom att arbeta. Också om återbetalningen av studielånet skulle vara knuten till de framtida inkomsterna, som Etla föreslår, har det ändå negativa följder för de studenter som vill undvika ekonomiska risker.

Vetskapen om att man automatiskt skaffar sig en stor skuldbörda om man vill ha en examen kommer att styra studenterna till de mest välbetalda branscherna. Men vid sidan av kompetenta företagsjurister behöver Finland också i framtiden lika kompententa bibliotekarier och barnträdgårdslärare. Det är bara ekonomer som kan tro att lönekvittot definierar en professions värde.

Man kan också förutspå att terminsavgifterna leder till hjärnflykt till länder som Sverige och Tyskland, som erbjuder högklassig, avgiftsfri utbildning.

Terminsavgifterna framställs som ett problemfritt sätt att skaffa extrafinansiering för högskolesektorn. Då utgår man från det naiva antagandet att statens budgetanslag för universiteten inte minskar i samma takt som terminsavgifterna flyter in i universitetens kassa. Så har det gått till exempel i Australien. Det finns ingen sådan politisk mekanism som skulle kunna säkra att det som har skett i Australien inte skulle kunna ske också i Finland. Alla studenter har i färskt minne hur mycket man kan lita på politikernas löften i utbildningsfrågor.

Minna Suorsa
HUS styrelsemedlem
minna.suorsa@hyy.fi

Lägg till ny kommentar