Bra föreningsverksamhet, för alla?

19.06.2017

”Till de mest ångestfyllda upplevelserna i min ämnesförening hör kanske att jag har blivit avfärdad då jag har berättat om osakligt beteende. Närmanden som uppfyller kriterierna för sexuella trakasserier har bemötts med en axelryckning och bortförklaringar, som att ’hen är alltid lite sån på fyllan’ eller ’hen är på riktigt en alldeles bra typ’.”

Av studenterna vid Helsingfors universitet har 7,5 procent upplevt mobbning. En tiondedel av studenterna har familj. Bland oss är alla sexuella inriktningar och kön representerade. I själva verket är det mycket få studenter som motsvarar bilden av ”genomsnittsstudenten”, som inte hör till någon minoritet och som inte skulle uppleva diskriminering.

Med likabehandling avses att alla är lika, oavsett sina personliga egenskaper och att man beaktar mångfalden av egenskaper.

Varför och hur borde man beakta likabehandling i föreningsverksamheten? Här kommer några tankar om det!

Varför är det viktigt med likabehandling?

Det är viktigt att tänka på likabehandling i föreningsverksamheten, eftersom alla medlemmar inte är likadana. Genom att beakta olikheterna kan vi försäkra oss om att alla kan vara med i föreningens verksamhet. Och för att medlemmarna ska vara beredda att utnyttja hela sin potential för föreningen måste den kännas som en plats där alla får vara sig själva.

Om det råder en intolerant och diskriminerande atmosfär i föreningen kan en del människor helt utestängas från föreningen. Mobbning och diskriminering kan i värsta fall leda till självdestruktivitet.

På senare tid har allt flera föreningar satsat på att alla ska kunna delta i verksamheten. Den utvecklingen är verkligen glädjande. Det gör det så mycket lättare för andra att också börja jobba för likabehandling: på föreningsfältet hittar man massor av motiveringar, knep och verksamhetsmodeller, det handlar bara om att välja dem som passar den egna föreningen bäst.

Här kommer några exempel på sådant som Dilemma ry och Biosfären rf har gjort på senare tid:

”I Biosfären har vi i år försökt smyga in likabehandling i all vår verksamhet; information och evenemang fungerar på tre språk, vi har gett funktionärerna icke-könsbundna titlar och antalet alkoholfria evenemang har ökat. I höst kommer vi att försöka få flera likabehandlingsansvariga i föreningarna. Bland de aktiva har vi också uppmärksammat seder och bruk som kan vara diskriminerande och till exempel försökt få slut på nedlåtande vitsar om gulnäbbar.”

– Heidi Annala, likabehandlingsansvarig, Biosfären rf.

 

”I år har vi i Dilemma sett till att principerna om säkra lokaler och tillgänglighetsinformation nämns i alla evenemangsbeskrivningar och att all information i princip ges på tre språk. Ett stort tema har varit att försöka öka antalet alkoholfria evenemang – till exempel har vi redan ordnat en galleriexkursion. Dessutom har vi försökt hitta sätt att förändra föreningskulturen så att alla verkligen ska ha det bra i föreningen. Den 18.4 höll vi en Trygga zoner-kväll, där medlemmarna fick dela med sig av sina erfarenheter och fundera på problem och lösningar. Nu utarbetar vi egna principer för trygga rum, nya föreskrifter för blivande tutorer och inför kommande evenemang ska vi utse en särskild ansvarsperson som känns igen på ett eget axelband.”

– Saila Pönkä, likabehandlingsansvarig Dilemma ry.

Var ska man börja?

Om er förening inte har någon likabehandlingsplan lönar det sig att sätta igång och göra en genast. Modeller finns till exempel i HUS föreningswiki (http://wiki.hyy.fi/index.php/Yhdenvertaisuus – än så länge bara på finska) eller hos andra föreningar. Det går också att göra en medlemsenkät för att ta reda på vilka saker man åtminstone borde ändra på i just er förening. 

För att likabehandlingen verkligen ska beaktas är det bra att utse någon styrelsemedlem eller funktionär till ansvarig för sådana frågor. I föreningswikin finns exempel på saker som en likabehandlingsansvarig kan ta itu med.

Vad ska man göra med diskriminerande traditioner?

Ibland måste man omvärdera gamla seder och traditioner i likabehandlingens namn. Förändringen börjar ofta med små saker. Exempelvis kan det ha en stor betydelse för deltagarna hur de placeras på årsfesten. Traditionell bordsplacering går ut på att man delar in deltagarna i män och kvinnor utifrån deras namn och sedan placerar dem turvis. Men namnet avslöjar inte alltid en persons kön och den traditionella bordsplaceringen diskriminerar par som inte består av en man och en kvinna och som därför inte får ha sin följeslagare i närheten. I många föreningar har man redan börjat beakta detta: vid bordsplaceringen utgår man inte från deltagarnas antagna kön.

Det är också bra att komma ihåg att föreningens minne bara sträcker sig några år bakåt. Det kan till exempel först väcka stort motstånd att slopa sexistiska traditioner, men efter bara ett par år är det inte längre någon som saknar dem. Tvärtom, både nya och gamla medlemmar förundrar sig över hur man har kunnat bete sig så diskriminerande så nyligen.

Behöver du hjälp? Funderar du på något kring detta?
Jag står gärna till tjänst i alla frågor som rör likabehandling i föreningarna. Så ta för all del kontakt!

Lauri Linna
Styrelsemedlem, HUS
lauri.linna@hyy.fi

Lägg till ny kommentar