En känsla av tillhörighet, men för vem?

18.12.2018

Studentkåren vid Helsingfors universitet fyllde 150 år i år. Studentkåren som nått en rätt mogen ålder har en livlig ungdom bakom sig. Redan på 1800-talet var studenterna med om att bygga upp landet och skapa ett skriftspråk, en flagga, nationalsången Vårt land och en identitet. Under inbördeskriget stred studenter på båda sidor. Efter kriget deltog de i att etablera landets politiska och ekonomiska system. På 1950-talet väcktes studenternas oro för u-länder och då var de med om att introducera u-landsbiståndet i Finland.

Studentradikalismen blomstrade när studentkåren fyllde 100 år. Gamla studenthuset ockuperades eftersom studentkåren ansågs ha fjärmat sig från studentens vardag. Studentkåren upplevdes som ett viktigt, men avlägset samfund. Till skillnad för 50 år sedan, har studentkåren under jubileumsåret i år poängterat hur viktigt det är att förstärka gemenskapen och jämlikheten. Vi har funderat på hur alla studenter kan involveras.

Studentkåren är som en liten kommun inom en stad. Den samlar studenter från såväl kommuner som länder och erbjuder en gemenskap, ett skyddsnätverk och nöjen. Tillhörigheten kan sättas i ett större sammanhang också, som att vara en del av samfundet i staden och hela Finland: sociala skillnader och att allt fler är mindre bemedlade är de växande städernas utmaningar. Psykisk ohälsa bland unga har blivit vanligare, ensamheten större och klyftan mellan bostadsområdena bredare. Det är allt tydligare att det behövs en gemenskap. Därför är det viktigt att studenternas gemenskap i den här staden når utanför den egna kretsen.

En ny tid innebär att vi inte ska isolera oss i våra egna samfund. Vi ska i stället göra saker tillsammans och bära ansvar också för sådana problem som inte finns just på vår bakgård eller bakom hörnet. Det här kräver att vi omdefinierar vad vi menar med närkrets och det gemensamma. Vi måste se gemenskapen som något större än bara den som vi har inom vår krets. I den nya verkligheten är vi redo att göra något åt orättvisorna i samhället och vara en kraft som försvarar bildning och människovärdet.

Studentkåren måste våga vara radikal även i framtiden. Kanske är vi tvungna att väcka bestörtning och skaka om i de existerande maktstrukturerna ifall de förhindrar utveckling. Studentkåren ska våga handla för de svagaste i samhället och för dem, vars liv kantas av dystrare utsikter och knappare resurser. Vi ska delta i det gemensamma arbetet, som bygger upp en bättre stad för alla samt våga drömma stort, kräva det omöjliga och sedan förverkliga dem.

När jag tänker på de följande 150 åren ser jag en studentkår, vars gemenskap är en resurs för att främja jämlikhet, hållbar utveckling och bildning. Jag ser en studentkår som aktivt försvarar de värden som är viktiga för studenterna i stad och samhälle. Jag ser en studentkår som förändrar världen.

Suvi Pulkkinen

Skribenten är ordförande för Studentkåren vid Helsingfors universitet. Hon har studerat utbildningssociologi och -politik och verkade aktivt i föreningar och i studentkåren under sin studietid.

Lägg till ny kommentar