Kapplöpning mot sittandet, med välmåendet som insats

17.10.2018

[Tyvärr är länkarna enbart tillgängliha enbar på finska]

När jag tänker på en slumpmässigt utvald vardag under det gångna året föreställer jag mig ofta mig själv sittande på olika ställen, som studentrepresentant på förvaltningsorganens möten eller på studentkårens kansli. Dessutom lägger jag tid på studierna, vilket ofta innebär att jag sitter antingen i en föreläsningssal eller hemma vid datorn. Gemensamt för de här aspekterna av studielivet är allt sittande, och i genomsnitt sitter studenterna 9–10 timmar om dagen.

Det är ingen slump att studenterna sitter så förfärligt mycket. Föreställ dig till exempel en sedvanlig föreläsningssal och en sedvanlig undervisningssituation: studenterna sitter i värsta fall flera timmar med korta pauser och lyssnar på en föreläsning. Förutom att en sådan undervisningssituation är väldigt passiverande ur pedagogisk synvinkel uppmuntrar den inte till den mängd motion som studenten behöver för att må bra. I regel kan man inte stå i universitetens föreläsningssalar, för att inte tala om pausgymnastik. Dagen fortsätter med mer sittande på fler föreläsningar, dagarna blir veckor och i något skede inser vi att vi inte klarar av att studera eller försvara universitetsdemokratin med ryggskott. Vem ska samla ihop universitetets studiepoäng och bidra med studentperspektivet vid förhandlingsborden om allt fler studenter lamslås av rygg-, axel- och nacksmärtor? Det blir inte bättre av att universitetets personal ständigt står inför samma problem: empiriska mötesobservationer ger vid handen att det ständiga sittandet plågar också personalen.

På grund av dessa bekymmer var söndagen den 16 september en bra dag: för första gången på länge fick jag fundera på benens skick och tyngdpunkten i steget när jag förberedde mig för ett lopp. Löpskorna var framgrävda ur förrådet och häldroppets exakta millimeterantal bortglömt när Studentkåren vid Helsingfors universitet uppmanade studenterna att springa strandtian i Esbo för att uppmuntra en studentkultur med mindre sittande och mångsidigare studielokaler. 13 studenter med olika studieinriktningar deltog, och trots att Aalto-universitetet sponsorerade cirka 1700 löpare fick vi lika stort genomslag: vårt initiativ väckte uppmärksamhet i universitetens ledning runtom i Finland, och diskussionen om nya mer ergonomiska undervisningslokaler tog ny fart vid Helsingfors universitet. Dessutom ökade vi HU-ledningens intresse för att sponsorera medlemmarna i universitetsgemenskapen vid olika lopp, vilket skulle uppmuntra till motion och samtidigt stärka sammanhållningen.

Förutom allt jag redan nämnt var stämningen på topp under hela loppet, och springandet funkade också. Under loppet och förberedelserna upplevde jag att gemenskapen uppmuntrade mig att motionera och bryta den sittande vardagsrutinen – jag önskar att alla studenter och universitetsmänniskor i framtiden får uppleva den känslan på föreläsningar och möten och i umgänget på universitetet.

Vår prorektor Tom Böhling som ansvarar för campusutvecklingen och en välmående universitetsgemenskap har i en färsk intervju åtagit sig att skapa en miljö där det är så lätt som möjligt för personalen och studenterna att göra sitt arbete. Målet är ambitiöst och det har varit en glädje att märka att det nya rektoratet vill satsa på universitetsfolkets välbefinnande och gemenskapskänsla. Det första steget mot en rörligare universitetsvardag är att sitta mindre. Lösningen är nya lokaler och en ny kultur. Studerandenas idrottsförbund OLL har sammanställt tips på hur studenter och lärare kan avbryta sittandet.

Vårt loppinitiativ var bara början – nu utmanar vi alla vid Helsingfors universitet att göra uppror mot sittandet genom att i sin vardag införa en handling per vecka som minskar sittandet. Bara en välmående människa kan bevara glädjen i att lära sig och skapa något nytt.

Topias Tolonen
Styrelsemedlem (utbildningspolitik, internationella ärenden, kommunikation)

Lägg till ny kommentar