Mobilen med på föreläsningen!

28.03.2017

Du använder dussintals med appar i mobilen, men det verkar vara omöjligt att få till stånd ett fungerande Excel-kalkylprogram. Det är inga problem att hitta streamingtjänster för amerikanska teveserier, men vägen till vetenskapliga tidskrifter i elektronisk form känns oöverstigligt krånglig. I medierna gläds man över att spelbranschen upplever ett lyft, men i spelbutiken är din roll bara kundens. Låter det här bekant?

Lektorn i data- och informationsteknik Ari Myllyviita beklagar sig i senaste numret av tidningen Yliopisto (2/17) över att begreppet ”digitala infödingar” leder skolvärlden fel. De som har fötts och vuxit upp under interneteran är inte automatiskt begåvade i fråga om datateknik. I grundskolan och på andra stadiet måste man medvetet satsa på att ge undervisning i digital kompetens, om man vill att den ska utvecklas.

Så länge det inte görs fortsätter problemen också på universitetet. Till exempel kommer riktningar som använder sig av digital humanism och big data inte att kunna blomstra om studenterna inte har de kunskapsfärdigheter som krävs.

Som tur är har man nu vaknat upp på uni. I år körde Helsingfors universitet igång ett projekt för att ta ett digitalt språng, och utbildningsprogrammen som deltar i projektet har lovande planer på nya digitala verktyg för undervisningen, exempelvis att utnyttja teknologi för virtuell verklighet, praktikperioder inom produktionen av programvara för företag samt algoritmer som automatiskt granskar kursarbeten.



I fråga om digitala plattformar råder det paradoxalt nog både överutbud och brist samtidigt. Laura Luoto, ordförande för HUS styrelse, lyfte fram saken i ett avslutande inlägg på Läräventyret: Studenterna kan tvingas jaga fram kursinformation i Weboodi, Moodle, fakultetens och undervisningsprogrammets egna webbsidor, e-posten, separata kurssidor, universitetets wikiplattform, Opinder och Flamma. Dessutom använder studenterna sig av inofficiella plattformar, som exempelvis Facebook- och WhatsApp-grupper som de själva har grundat. I takt med att data som rör studenterna frigörs kommer det också in kommersiella aktörer på marknaden.

Jaakko Kurhila, direktör för Öppna universitetet, har kallat digitaliseringen för en rökridå, som kan utnyttjas för att utveckla undervisningen i helhet. De elektroniska plattformarna underlättar för problembaserad inlärning, peer learning (kollegialt lärande) och idén om det omvända klassrummet, som går ut på att studenterna har tillgång till relevanta uppgifter och material redan innan de får kontaktundervisning i föreläsningssalen. I idealläget skulle studenterna inte ha mobilen till att snapchatta med på föreläsningarna, utan istället använda en mobilapp som har med undervisningen att göra.

Samtidigt måste man utveckla de redan existerande grundläggande elektroniska tjänsterna och experimentera sig fram till nya innovationer och bättre elektronisk undervisningspraxis. Spjutspetsar kan utvecklas genom projekt och ekonomiska satsningar, men för att förändra kulturen i helhet krävs det arbete och engagemang på gräsrotsnivå.

Det är studenternas uppgift att övertyga undervisningspersonalen om att elektroniska plattformar minskar arbetsbördan och ger bättre inlärningsresultat, även om man tillfälligt måste lämna sin komfortzon då de ska tas i bruk. Exempelvis kan ett elektroniskt tentakvarium med flexibla tenttider göra det lättare för studerande med familj att klara av studierna, samtidigt som arbetsbördan inom enheten minskar i och med att behovet av traditionella tenter på papper minskar. Dessutom räcker kursböckerna till bättre, eftersom alla som ska slutföra en kurs inte behöver hamstra böcker på samma gång, just före en fakultetstent.

Helsingfors universitet har igen en gång placerat sig bland de hundra bästa universiteten i QS World University Rankings. Universitetet måste sträva efter att bli ett toppuniversitet också i fråga om undervisningen. Det kan bli verklighet med hjälp av ett lyckat digitalt språng.

Heikki Isotalo
Sakkunnig, utbildningspolitiskt

Lägg till ny kommentar