Rösta på en kompis, det gör alla andra också!

13.03.2017

Min kompis är kandidat i kommunalvalet. Nyligen diskuterade hen med någon som aldrig har röstat i ett kommunalval. Den här personen sade sig bara rösta i viktiga val, som presidentval.

Det kan generaliseras till en större grupp: i senaste kommunalval var röstningsaktiviteten i Helsingfors 57,4 %. I presidentvalet var andelen som röstade betydligt större, 72,8 %.

Ändå är det just de beslut som fattas nära oss som har betydelse för vardagslivet. Så länge min president inte är någon orangefärgad, dyngspridande dokusåpafigur spelar det i praktiken ingen roll vem som sitter på presidentposten. Däremot har beslut som fattas på kommunnivå en direkt inverkan på min vardag: hur mycket pengar jag har kvar när hyran är betald och hur många minuter av dygnet jag måste sätta på att ta mig från en plats till en annan.

Ungdomen är fördärvad

Vilka är det som valskolkar? Enligt Ungdomsforskningssällskapets undersökning (2011) är det uttryckligen bland de unga som röstningsivern har sjunkit. På 1980-talet röstade de unga årskullarna betydligt mera aktivt än idag. Och om man inte röstar som ung gör man det knappast heller som äldre.

I allmänhet vill människor rösta på kandidater som liknar dem själva. De som har familj eller jobbar i servicebranschen röstar på sina likar, precis som bilister och kulturivrare. Men detsamma gäller inte för unga väljare. Enligt undersökningen röstar ungdomar på kändisar och erfarna politiker. Så studenter röstar alltså inte nödvändigtvis på andra studenter. I tidigare kommunalval har jag själv röstat på en disputerad doktor som har suttit i riksdagen i flera perioder. Trots att hen är alldeles kompetent har hens motioner inte haft någon större betydelse för mitt liv.

Nu har jag vaknat upp: vem ska rösta på studenter, om inte studenterna själva?

Middle-aged politics

Nu menar jag inte att beslutsfattare som är av annan ålder eller i en annan livssituation inte skulle kunna tänka också på sådant som påverkar studenternas vardag. Men det kan hända att man inte prioriterar byggandet av studentbostäder väldigt högt om ens egna väljare främst finns bland medelålders människor med goda inkomster.

Som Varaque så sarkastiskt sjöng redan 2003: ”Kyllä sedät ja tädit sun asiat hoitaa / Kai ne nyt työnsä osaa / Katos kaikki nää kurjat jutut on reaalipolitiikkaa” (”Tanterna och farbröderna fixar nog allt / de kan ju sitt jobb / du förstår, allt det här eländet är realpolitik”). Så sitt inte och vänta att tanterna och farbröderna* ska fixa allt för dig. Rösta på en student, som tänker på ditt bästa. Rösta på en kompis, för det gör alla andra också!

Här kan du söka fram kompisar som är HUS-medlemmar och som ställer upp i kommunalvalet.

*Med tanter och farbröder avser jag vissa beslutsfattares andliga egenskaper, inte deras rent fysiska ålder.

Skribenten är styrelsemedlem, orubblig urbanist och lantbrukardotter.

Elli Saari

Elli Saari
Styrelsemedlem

Lägg till ny kommentar