Media och arkiv

Öppet brev till undervisningsministeriet: Varför revidera universitetslagen utan orsak?

29.09.2017

Varför revidera universitetslagen utan orsak? 

Undervisnings- och kulturministeriet inledde i våras projektet Högskolevisionen 2030 och bjöd in både universitets- och yrkeshögskolefolk och centrala intressentgrupper från samhällslivets olika delområden att delta. Visionsarbetets utgångspunkter var lovande, eftersom utvecklingen av universiteten under de senaste åren varit osammanhängande och knuten till enskilda regeringsperioder.  

På slutrakan av visionsarbetet har undervisningsministeriet föreslagit att lagstiftningen gällande universiteten och yrkeshögskolorna ska sammanföras i en gemensam högskolelag (Helsingin Sanomat 4.9.2017 http://www.hs.fi/politiikka/art-2000005352698.html). Det här förslaget har inte tidigare förts fram i offentligheten, utan ministeriet har lyft upp frågan utan att höra universitets- och yrkeshögskolegemenskaperna överhuvudtaget.  

Ministeriet har varit förteget om sina konkreta mål, med undantag av möjligheten att fusionera universitet med yrkeshögskolor. I ministeriets förslag är det oklart om avsikten är att totalrevidera universitetslagen.  

Flera mål som är värda att understödjas har förts fram i samband med projektet Högskolevisionen, exempelvis en höjning av andelen högutbildade till hälften av åldersklassen, mera omfattande tvärvetenskapliga utbildningsprogram och mera flexibla mobilitetsmöjligheter mellan program och universitet. Inget av målen kräver någon ny lagstiftning. De kan genomföras utan en fullständig omarbetning av universitets- och yrkeshögskolelagarna.  

För att andelen högutbildade ska kunna höjas – eller ens upprätthållas på nuvarande nivå – måste de förödande högskolenedskärningarna tas tillbaka och det index som tryggar universitetens finansiering återinföras. 

Tvärvetenskapliga utbildningsprogram och en större mobilitet kräver arbetsro i stället för samarbetsförhandlingar och sparprogram vid universiteten, för att personalen verkligen ska ha tid och resurser för ett långsiktigt utvecklingsarbete. Till exempel Helsingfors universitet har genomfört en ambitiös översyn av sina utbildningsprogram uttryckligen i syfte att inrätta mera omfattande och tvärvetenskapliga utbildningsprogram än tidigare. 

Eftersträvar undervisningsministeriet alltså egentligen något helt annat med lagreformen? Ska universiteten och yrkeshögskolorna steg för steg närma sig varandra så att deras forsknings- och arbetslivsinriktade profiler går förlorade längs vägen? Överväger man terminsavgifter för en andra examen? Tänker man ändra på studentkårernas lagstadgade ställning och principerna om universitetsdemokrati? 

Vi ställer uppriktigt dessa frågor eftersom högskolevisionen och undervisningsministeriets förslag till lagreform inte ger några svar. 

Bästa undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen, låt oss överge de toppstyrda lagreformerna och satsa på att utveckla verksamheten tillsammans med hela högskolegemenskapen – det vill säga även studenterna och personalen.


Laura Luoto, HUS styrelseordförande
laura.luoto@hyy.fi
0505439610