Media och arkiv

"Ingen av oss klarar sig ensam i universitetet"

12.09.2016

Herr kansler, herr rektor, bästa vänner!

Det är en stor ära att få tala i solennitetssalen på Helsingfors universitets inskriptionsfest. I publiken, 800 personer, finns både nya studenter, personal och vänner till universitetet. Många av er har möjligheter och makt att förändra både universitetet och samhället.

Jag kände en viss oro när jag förberedde mitt tal. Jag är styrelseordförande i en studentkår med 27 000 medlemmar. Idag får jag tala till er med hela studentkårens ljudstyrka. Ändå var jag rädd för att jag vad än jag säger idag, hur vetenskapligt jag än motiverar min ståndpunkt eller retoriskt skickligt jag argumenterar, inte kan påverka publikens attityder eller handlingar.

Ett tal förändrar sällan världen. Men ett tal kan ge en ny tanke, tända en gnista som blir en sprakande diskussion eller en impuls att ta ställning till exempel i Twitter.  

Forskningen vid vårt universitet är inom många områden ledande i Finland och internationellt erkänd. Forskarnas passion att bedriva vetenskap och söka sanning är vår grundsten. Samma passion måste universitetet ha för undervisning och lärande.
I höst inleder en grupp entusiastiska studenter sina studier och det är hela universitetets uppgift att ge näring åt deras kunskapshunger.

Lärare, jag uppmanar er att utmana också studenterna att söka sanningen. Inkludera dem i vetenskapssamfundet och forskningsgrupperna. Ett universitet som uppnått den ärevördiga åldern 376 behöver inte använda 300 år gamla undervisningsmetoder. Kräv att studenterna diskuterar och argumenterar. Uppmuntra dem att samarbeta, göra projekt och öva kritisk granskning. Kräv att ni får tid att planera undervisningen och planera.

Studenter, jag uppmanar er att förändra universitetet. Sök sanning och fortsätt vara nyfikna. Bekanta er med varandra över vetenskapsgränserna, lär känna forskare och professorer, fråga och beröm, var aktiva i studentföreningarna, gör fel och skratta.
Jag ser inte, och jag vill inte skapa något motsatsförhållande här i salen. Jag ser en universitetsgemenskap där var och en av oss uppskattar bildning, forskning och Helsingfors universitet. Jag tror att vi alla har samma vision om ett drömuniversitet. Forskning av hög kvalitet, inspirerande undervisning och en administration som stöder de två grundläggande uppgifterna, fostrar och utbildar första årets studenter till experter, forskare och samhällspåverkare.

Ingen av oss klarar sig ensam i universitetet. Det är vår skyldighet att stödja varandra i sökandet efter sanning, vetenskapandet, lärandet och studierna.
Vi måste respektera varandras expertis. När vi bygger framtidens universitet behövs allas insats, från första årets studenter till professorer. Vi måste lyssna på varandra. Och det är vår uppgift att företräda forskningsbaserad kunskap i samhällsdiskussionen.
När har du senast berättat om ditt vetenskapsområde för någon som inte är knuten till universitetet? När har du senast berättat högt vad du har lärt dig idag?

Och bara ett litet exempel: Om alla nu samtidigt skulle tweeta samma tweet, kommer det garanterat att märkas!
Bästa studerande, lärare, forskare, administratörer och vänner: Tillsammans gör vi vår röst hörd!