Media och arkiv

Varför behöver varenda studerande en studentkår bakom sig?

11.06.2016

Borde studentkårerna ha automatiskt eller frivilligt medlemskap? Samlingspartiets partimöte ska rösta på söndagen 12.6 på en motion om att slopa det automatiska medlemskapet för studentkårerna. I nuläget hör universitetsstudenterna direkt till studentkåren vid sitt universitet och de betalar en studentkårsavgift, d.v.s. medlemsavgift, till studentkåren i samband med att de gör läsårsanmälan till universitetet.

I motionen, som lämnats in av Samlingspartiets ungdomsförbund och studerandeförbundet Tuhatkunta, finns en del tvivelaktiga antaganden, som HUS styrelse helst ser att debatten inte skulle börja kretsa kring. Det betyder inte att det inte skulle finnas förnuftiga skäl att motarbeta – eller försvara – det automatiska medlemskapet. Om man slopade det automatiska medlemskapet skulle det dock minska både universitetssamfundens autonomi och det demokratiska beslutsfattandet i studentsamfunden, vilket förhoppningsvis inte är vad anhängarna av ett slopat automatiskt medlemskap eftersträvar.

Hur använder HUS studenternas studentkårsavgifter?

Studenterna vid Helsingfors universitet betalar studentkårsavgift till HUS på 48 euro per läsår, och dessutom en obligatorisk hälsovårdsavgift till SHVS på 55 euro per läsår. 2015 inflöt sammanlagt 1 274 893 euro i studentkårsavgifter. HUS använder pengarna till att sköta de uppgifter som bestämts i universitetslagen. Till studentkårens särskilda uppgifter hör att utse studenternas företrädare i universitetets förvaltningsorgan. Dessutom har studentkårerna enligt universitetslagen till uppgift att ”vara en förenande länk för sina medlemmar och att främja deras samhälleliga, sociala, intellektuella och studierelaterade ambitioner och strävanden i anknytning till studenternas roll i samhället”. Studentkårerna är alltså de enda som bevakar studenternas intressen, samtidigt som de ansvarar för att det finns förutsättningar för studentliv och studentkultur vid de finländska universiteten.

Förutom genom studentkårsavgifter finansierar HUS också sin verksamhet genom affärsverksamhet; HUS har en årlig budget på cirka 3,5 miljoner euro. Men långt ifrån alla studentkårer har en lika stark ekonomisk ställning – många av dem är nästan helt beroende av studentkårsavgifter för sin verksamhet.

Gör studentkårerna verkligen sådant som de inte borde göra?

I motsats till det som sägs i Samlingspartiets motion ska studentkårerna inte enbart sköta de ”särskilda uppgifter” som anges i universitetslagen, utan de har också uppgifter som de har egen beslutanderätt över: främst att bevaka studenternas intressen på universitetet och i samhället, samt att se till att studenternas egen föreningsverksamhet är livskraftig, genom att erbjuda föreningarna lokaler, ekonomiskt stöd och kurser om ansvarsfull föreningsverksamhet. Allt detta har även stöd i universitetslagen.

I Finland är det studentkårerna som ser till att det finns förutsättningar för ett studentliv. I många andra länder är det universiteten som finansierar och ställer upp ramarna för studentlivet och studentkulturen. Internationellt sett är studentrörelsen i Finland exceptionellt aktiv i samhällsfrågor och den är en viktig representant för studenterna. Ibland har studentkårerna till och med sådan service som den offentliga sektorn inte erbjuder studenterna. Exempelvis erbjuder HUS barnpassningstjänster för medlemmar med familj och ger rättshjälp genom sina föreningar. Av tradition är studentkårerna också exemplariskt aktiva och skickliga på att göra utvecklingssamarbete.

Studentkårerna gör dock ingenting, vars nödvändighet och berättigande man inte kan ifrågasätta på demokratisk väg – antingen genom att påverka och vädja till medlemmarna i studentkårens delegation, eller genom att själv rösta och kandidera i val.

Det faktum att en stor del av universitetsstudenterna inte upplever studentkårens verksamhet som så viktig att de skulle rösta i delegationsval är beklagligt och naturligtvis också ett tecken på att studentkårerna har misslyckats. Vi har inte lyckats göra vårt arbete tillräckligt synligt och betydelsefullt för alla studerande – eller lyckats få majoriteten av studenterna att se det meningsfulla i att påverka i studentrörelsen och studentpolitiken.

Å andra sidan gör studentkårerna också det de gör just för att inte varenda student ska behöva engagera sig i studentpolitiken under sin studietid. Det automatiska medlemskapet garanterar att studentkårernas service och intressebevakning alltid finns till för dem som behöver den – och att studentkåren vid behov alltid kan företräda alla studenter på universitetet.

Vi hoppas att den offentliga debatten om automatiskt medlemskap också får alla studerande att intressera sig för vad deras studentkårer gör och hur de använder studentkårsavgifterna. Nästa delegationsval i HUS hålls i månadsskiftet oktober–november 2016, och studentkårens styrelse hoppas på en allt livligare debatt om automatiskt medlemskap bland studenterna vid Helsingfors universitet – och att detta också ska yttra sig i ett klart ökat valdeltagande.

Varför ska bara universitetsstuderande betala obligatorisk studentkårsavgift?

För studerande vid yrkeshögskolor är medlemskapet i studerandekårerna frivilligt. Riksdagens grundlagsutskott behandlade frågan om automatiskt medlemskap i studerandekårerna senast 2014, och då såg man inga skäl att införa ett sådant. I den vevan fastslog man dock att student- och studerandekårerna har samma särskilda uppgifter – vilket Samlingspartiets ungdomsförbund och studentförbund nu ser som motivering för att också slopa det automatiska medlemskapet i studentkårerna.

Trots att de lagstadgade särskilda uppgifterna är desamma för både student- och studerandekårerna finns det dock avgörande skillnader i hur krävande och omfattande dessa uppgifter är. Studentkårerna driver studenternas intressen i betydligt större omfattning, såväl på universiteten som i stads- och kommunalpolitiken och på riksplanet.

Studentkårerna är ekonomiskt helt oberoende av universiteten och de kan därför representera alla studenter som grupp och arbeta för deras intressen, utan att behöva oroa sig för att finansieringen ska upphöra. Framför allt kan de sköta den lagstadgade uppgiften att välja studentrepresentanter helt självständigt, utan att universiteten kan försöka påverka dem eller hindra verksamheten genom att strypa finansieringen.

Studerandekårerna i yrkeshögskolorna får däremot största delen av sin finansiering av högskolorna, inte genom medlemsavgifter. Högskolornas andel kan vara till och med 50–70 procent. Finansieringen bygger på avtal, yrkeshögskolorna kan rikta medlen till exakt sådan verksamhet som de vill, eller helt upphöra med den, om de inte är nöjda med verksamheten.

Studenternas inflytande på universiteten bygger i sista hand på att studentkårerna självständigt kan representera alla studerande vid universitetet. Hur väl studentkårerna lyckas med det är sedan något som man kan påverka med alla tillbudsstående demokratiska medel.

Mera information: 

Susanna Jokimies
Styrelseordförande
050 543 9610
susanna.jokimies(at)hyy.fi